Nyheter

SD-Kvinnor om hedersvåld i SVT Debatt

2012/03/15 01:03

Den kampanj mot hedersproblematik som SD-Kvinnor lanserade för en vecka sedan har resulterat i livlig debatt. Ett antal debattartiklar och repliker har publicerats, förslag på åtgärder har presenterats, och den kampanjfilm som SD-Kvinnor tagit fram har nått ut till oerhört många människor.

Det slutar dock inte där. Tvärtom fortsätter den mycket välbehövliga debatten i kvällens sändning av Debatt ( (SVT 1 kl. 22.00). Du kan då se SD-Kvinnors Therese Borg i en debatt om hedersvåld med Kurdo Baksi, Christina Höj Larsen (V), med flera.

SD-Kvinnor föreslår åtgärder mot hedersproblematik

2012/03/13 06:33

Alltför många personer förnekar förekomsten av en förtryckande och våldsam hederskultur, och bland de som erkänner dess existens verkar det finnas en utbredd ovilja att prata öppet om problematiken. Konsekvensen av detta blir bristande medvetenhet och kunskap och därmed svårigheter att hitta lämpliga åtgärder som kan hjälpa hederskulturens offer och samtidigt hindra att fler faller offer för den.

Med anledning av detta lanserade SD-Kvinnor nyligen en kampanj mot hedersproblematik. Kampanjen inleddes med film och debattartiklar vars syfte var att uppmärksamma problematiken och få igång en välbehövlig debatt kring den. Som ett andra steg i kampen mot hedersproblematiken kommer SD-Kvinnor också, inom några veckor, att presentera ett åtgärdsprogram. Programmet är så gott som färdigt och har utarbetats i samarbete med personer som själva varit offer för hederskulturen samt i samarbete med moderpartiet.

Efter att kampanjen lanserades har det dock varit en så pass stor efterfrågan på detta åtgärdsprogram att vi väljer att redan nu släppa några av de åtgärder som vi föreslår.

  • Minst 50 miljoner kr årligen bör flyttas från genusforskning och från de statligt finansierade jämställdhetsprojekt som inte uppvisar någon reell inverkan på den faktiska jämställdheten i samhället. Dessa medel bör istället satsas på att stärka befintliga åtgärdsprogram mot hedersförtryck samt på ny forskning och nya förebyggande åtgärder med syfte att förhindra att fler faller offer för hederskultur och att förbättra omhändertagandet av de offer som redan är drabbade. Dessa medel skall specifikt öronmärkas för kampen mot hedersproblematiken och får inte användas till andra angränsande ändamål.
  • Lagstiftningen kring tvångsäktenskap måste skärpas. Att som idag åtgärda problemet med tvångsäktenskap genom att använda flera olika befintliga lagar är inte tillräckligt. En utredning när det gäller hur tvångsäktenskap ska hindras pågår just nu på uppdrag av regeringen, och när denna är slutförd är vår förhoppning att resultatet blir inte bara en ändring av befintlig lagstiftning till det bättre utan också en komplettering av lagstiftningen i form av ett uttryckligt förbud mot att arrangera tvångsäktenskap.
  • Utöver en skärpt lagstiftning som explicit förbjuder tvångsäktenskap menar vi att det är nödvändigt att lagstifta om att man måste ha uppnått en ålder av 24-år för giftermål med personer från icke-EU-länder. En sådan lagstiftning finns i Danmark och har visat sig ha en mycket positiv effekt för unga kvinnor från Mellanöstern. Istället för att i tidig ålder giftas bort och isoleras i hemmet har invandrarkvinnorna fått förbättrade möjligheter att bli en del av samhället, utbilda sig och förvärvsarbeta, vilket förbättrat deras förutsättningar att stå emot hederskulturen och trycket från familjen.

 

 

 

För mer information kontaktas Therese Borg

072-7258845 eller therese.borg@sverigedemokraterna.se

SD-Kvinnor har fått igång en välbehövlig debatt

2012/03/09 22:09

Nu har det gått drygt två dygn sedan SD-Kvinnors kampanj om hedersproblematik lanserades. Det har varit dygn fyllda med febril aktivitet, då en mängd journalister hört av sig och velat ha svar på frågor, och ett antal artiklar i media har behövt bemötas. Ett försök till sammanfattning av vad som skett ges nedan i form av länkar, inklusive de länkar som finns i tidigare inlägg om kampanjen. Att vi fått igång en mycket välbehövlig debatt råder det knappast något tvivel om. Dock är det synd att vi hamnat i en pseudodebatt om den musik som används i filmen… förhoppningsvis något som vi kan lösa inom kort!

Några foton från onsdagens presskonferens kan vi dessutom bjuda på, och har vi tur kommer vi också att kunna visa hela presskonferensen inom några dagar.

Avslutningsvis måste förstås detta nämnas. Filmen har nu nästan 41 500 visningar!

 

 

Kulturnyheterna SVT. 9/3.

SD-Kvinnor: Hedersvåldet bidrar till massarbetslöshet. Aftonbladet 9/3-12.

Bedrövad över SD:s psalmstöld. Dagen 9/3-12.

SD-Kvinnor: Vi ser det andra förnekar. Aftonbladet 8/3-12.

P4 Extra med Lotta Bromé. 8/3-12. Tiden 00:13:20.

Sverigedemokraternas nya film skapar debatt. Metro 7/3-12.

SD-Kvinnor släpper reklamfilm – 305 klick p å7 timmar. Dagens Opinion 7/3-12.

Dessa förnekare av hedersförtryck kan ha blod på sina händer. SVT Debatt 7/3-12.

Jämställdhet måste omfatta alla kvinnor. Newsmill 7/3-12.

Två debattartiklar om hedersproblematik.

2012/03/07 16:59

Vi i SD-Kvinnor har fått två olika debattartiklar om hedersproblematik publicerade idag. Läs den ena på SVT Debatt och den andra på Newsmill, eller läs artiklarna nedan.

Mer om kampanjen kan ni också läsa hos Metro och Dagens Opinion.

Dessa förnekare av hedersförtryck kan ha blod på sina händer

I en debattartikel från 2010 skriver Ewa-Britt Svensson, EU-parlamentariker (V), följande:

”Jag anser att begreppet hedersmord är rasistiskt belastat. Därför att när man lyfter upp heder och etnicitet som den viktiga förklaringen till varför dessa tragedier inträffar, då riskerar man att förminska mäns våld mot kvinnor till en fråga om etnisk bakgrund.”

Masoud Kamali, professor i socialt arbete, instämmer i Svenssons ord och går dessutom så långt som till att förneka existensen av hederskultur.

I en dokumentär från SVT intervjuas Abdirizak Waberi, riksdagsledamot (M). Han hävdar under intervjun att sex utanför äktenskapet är förbjudet och att det inte är fel att påstå att det ibland kan vara på sin plats att en man slår sin fru, och ger därmed prov på just den kvinnosyn som utgör plattform för hederskulturen.

Ann-Charlotte Marteus hävdar i Expressen att det är en acceptabel lösning att kvinnor rekommenderas att sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning som ett tecken på oskuld i samband med bröllopsnattens samlag.

Vi i SD-Kvinnor reagerar starkt på det som återgetts ovan, då vi ser det som svek mot den stora andel av vårt lands kvinnliga befolkning som förvägras rätten till sina egna livsval, sina egna kroppar, sina egna känslor.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

Därför lanserar vi idag en kampanj för att uppmärksamma och på sikt kunna åtgärda hedersproblematiken. Som en del av kampanjen har en film tagits fram, och inom kort kommer vi också att presentera ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Filmen ger starka intryck. Den verklighetstrogna brutaliteten tvingar bort skygglappar, berör känslomässigt och får tittaren att reagera på de skarpa orden. ”Har de då inte blod på sina egna händer?”

Att intrycken är starka och orden skarpa är ingen slump. Tvärtom är de avsedda att skapa reaktion nog för att en gång för alla bryta den beröringsskräck, förnekelse, relativisering och till och med uppmuntran som är ständigt förekommande när det gäller hedersproblematik.

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

SD-Kvinnor har funnit svaren och kommer att ta ställning för alla kvinnors rättigheter. Frågan är om Ewa-Britt Svensson, Masoud Kamali, Abdirizak Waberi, Ann-Charlotte Marteus och alla deras meningsfränder tänker göra detsamma?

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor

 

Jämställdhet måste omfatta alla kvinnor

Sverige är efter många års intensivt jämställdhetsarbete i många avseenden ett av världens mest jämställda länder. Det ska vi glädjas åt och vara stolta över. Dock finns fortfarande vissa problem kvar att åtgärda, och detta föranleder att vi behöver välja vad vi ska fokusera på i det fortsatta arbetet för jämställdhet i Sverige.

Något som framstår som uppenbart för oss, men som tyvärr inte verkar uppenbart för alla, är att vi måste lägga om fokus i jämställdhetsarbetet och åtgärda det i dagsläget allvarligaste jämställdhetsproblemet av alla. Hedersproblematiken.

I ett av världens mest jämställda länder finns det tiotusentals kvinnor som av familj och släkt begränsas i sitt val av partner. Det finns kvinnor som faller ut genom fönster och från balkonger, eller som knivhuggs till döds av sina fäder, eller som misshandlas av sina bröder, för att de blivit kära i fel man. Många är också de flickor och unga kvinnor som under sommaren försvinner spårlöst, för att de blivit bortgifta i sitt hemland, eller som under en lovvecka tillfälligt sänds till ett annat land för att där utsättas för tortyrliknande könsstympning.

Otaliga är alla de kvinnor som i dagens jämställda Sverige, som sedan länge deklarerat kvinnans rätt till sin egen kropp och sin egen sexualitet, lever i ett sammanhang där våldtäkt inom äktenskapet inte anses existera.

I ett av världens mest jämställda länder händer det att kvinnor av hänsyn till mäns krav, föranledda av religionstillhörighet, tvingas ta del av undervisning sittande dolda bakom skärmar. Många kvinnor behöver dessutom separata badtider i kommunens badhus för att få lära sig simma, och tvingas täcka sig själva under olika former av slöjor för att få lämna hemmet. Unga kvinnor som lever i en förtryckande och våldsam hederskultur rekommenderas ibland av vårdpersonal att som ett tecken på bibehållen oskuld sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning i samband med bröllopsnattens samlag. Detta för att undkomma en eventuellt livshotande situation.

Till ett av världens mest jämställda länder flyttar kvinnor från andra och mindre jämställda delar av världen, inte sällan för att slippa undan förtryck, och de får sedan stå ut med samma förtryck även här.

Frågan som måste ställas är varför detta uppmärksammas så pass lite i den offentliga debatten? De personer, politiska partier och organisationer som är som allra mest kända för att stå upp för jämställdhet befattar sig knappt med denna problematik. Istället lägger de fokus på att sträva efter könsneutralitet i en mängd sammanhang och på att införa könlösa begrepp såsom hen istället för hon och han. De fokuserar på att debattera den könssegregerade arbetsmarknaden och därav följande löneskillnader, och föreslår att detta ska åtgärdas genom genuspedagogik och kvotering. Men när det kommer till hedersproblematiken, som borde vara viktigare att åtgärda än att förskolepersonal högläser ur barnböcker där flickor benämns som hon och pojkar som han, är tystnaden så gott som kompakt.

Faktiskt befattar sig dessa jämställdhetens kämpar med hedersproblematiken nästan enbart om någon annan tagit upp ämnet till debatt. Dock inte för att föreslå åtgärder, utan för att stämpla initiativtagaren till debatten som intolerant, främlingsfientlig, rasist eller islamofob. Eller för att förneka existensen av en kulturellt betingad hedersproblematik och istället jämställa denna med den barnaga som tidigare var vanligt förekommande i Sverige, eller med kulturellt fördömd med ändå vanligt förekommande misshandel i etniskt svenska pars relationer. Detta trots att likheterna är slående få. Ofta är de också odelat positiva till att kompromissa om innebörden av allas lika värde genom att stödja sådant som att införa separata badtider för kvinnor i landets badhus, och genom att ivrigt uppmana till tolerans när kvinnor tvingas sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning på bröllopsnatten.

De verkar därmed anse att den jämställdhet som de kämpar för bara är viktig när det gäller etniskt svenska kvinnor, och att kvinnor med invandrarbakgrund får klara sig själva. Som om de senare inte hade samma värde och även borde ha samma frihet som de första.

Vi i SD-Kvinnor kan inte acceptera ett sådant synsätt. För oss är det självklart att kvinnor med invandrarbakgrund ska ha samma frihet som etniskt svenska kvinnor, och för detta kommer vi att arbeta.

Den första och på lång sikt viktigaste åtgärden vi föreslår är en omställning från integrations – till assimileringspolitik. I praktiken innebär det att det måste bli ett slut på att legitimera och uppmuntra hederskultur genom att kompromissa om grundläggande värderingar då dessa utgör grundpelare i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Sådana kompromisser handlar nämligen inte om att visa tolerans för olikheter, utan om att svika vårt lands mest utsatta kvinnor. Endast genom att stå fast vid grundläggande värderingar kan vi underlätta nyanländas anpassning till den svenska synen på kvinnan och på sikt komma till rätta med hedersproblematiken, och även erbjuda den frihet från förtryck som fått så många från andra länder att söka sig till Sverige.

Det räcker dock inte med en omställning från integrations – till assimileringspolitik, utan krävs även åtgärder som ger effekt på kort sikt. Vi har gott om förslag på sådana åtgärder, framtagna i samarbete med kvinnor som själva varit utsatta för hedersförtryck och hedersvåld, och dessa åtgärder kommer vi inom en snar framtid att presentera i sin helhet i form av ett åtgärdsprogram som syftar till att motverka hedersproblematik.

Therese Borg

Carina Herrstedt

Hanna Wigh

Janita Kirchberg

Anna Wigenstorp

Julia Holmelius

Hög tid att sätta in åtgärder mot hedersproblematiken

2012/03/07 13:28

Idag har SD-Kvinnor hållit en presskonferens för att presentera en ny kampanj som syftar till att uppmärksamma Internationella kvinnodagen men som också är tänkt att pågå under en längre tid framöver. Till kampanjen hör bland annat en film som visades för första gången under presskonferensen och som kan ses nedan. Kampanjen sätter fokus på det i dagsläget största jämställdhetsproblemet av alla i Sverige, nämligen hedersproblematiken.

Det är väldigt tyst från de andra kvinnoförbunden när det gäller hedersproblematiken. Därför kände vi att det är dags att någon tar tag i detta problem genom att uppmärksamma människor på att det existerar och angår oss alla.  Det duger inte heller att lyfta en så pass viktig fråga en gång om året på Internationella kvinnodagen för att sedan dagen efter gå tillbaka till att enbart debattera löner, kvotering och genuspedagogik. Vi vill driva en långsiktig kampanj när det gäller hedersproblematiken och att vi valt att starta den genom att bland annat göra en film beror på att vi vill prova nya vägar för att få större spridning på vårt budskap och förhoppningsvis också få igång en debatt om hederskulturen, säger SD-Kvinnors ordförande Carina Herrstedt.

Therese Borg, vice ordförande och huvudansvarig för förbundets fokusområde jämställdhetspolitik, berättar om kampanjen:

Tiotusentals kvinnor i Sverige lever i en förtryckande och våldsam hederskultur, men det är ett problem som alltför få pratar om eller verkar ta på allvar. Tvärtom är det vanligt förekommande att hederskulturen på olika sätt både legitimeras och uppmuntras i toleransens namn, och att flertalet försök till debatt tystas med anklagelser om främlingsfientlighet, rasism eller islamofobi. Oftast är det dessutom de som allra mest talar sig varma för jämställdhet som är snarast med att tysta debatten på detta sätt. Desamma är också påtagligt passiva när det gäller att föreslå åtgärder för att motverka något så oerhört allvarligt som hedersproblematiken.

Beröringsskräcken när det handlar om hederskultur verkar alltså vara näst intill total, och gång på gång ser vi hur det kompromissas om något så grundläggande som allas lika värde, det vill säga att kvinnan är lika mycket värd som mannen och därmed borde ha samma rätt till frihet att leva sitt liv så som hon vill. Konsekvensen är att vårt lands mest utsatta kvinnor sviks och blir lämnade att klara sig själva.

Vi i SD-Kvinnor kan inte acceptera detta, och därför kommer vi under en längre tid framöver att göra den prioritering som så många andra också borde göra. I vårt fortsatta arbete för jämställdhet kommer vi att lägga tyngdpunkten på att försöka hjälpa de kvinnor som lever i en våldsam och förtryckande hederskultur. Det innebär bland annat att vi inom en snar framtid kommer att presentera ett åtgärdsprogram med konkreta förslag på hur hedersproblematiken ska motverkas.

 

Observera att uppmaningen TÄNK OM som finns med i vår film enbart är ett uttryck för vårt budskap. Någon koppling mellan vår kampanj och föreningen Tänk om finns inte.

Nu finns vi på YouTube

2012/03/04 00:49

Nu har SD-Kvinnor en egen kanal på YouTube. Du hittar den här.

Presskonferens med filmrelease

2012/03/03 23:19

Onsdagen den 7/3 kommer SD-Kvinnor att hålla presskonferens för att presentera den kampanj om hedersproblematik som förberetts för att uppmärksamma Internationella kvinnodagen. Under presskonferensen sker också en första visning av den reklamfilm som tagits fram som en del av denna kampanj.

Plats: Pressrummet i Sveriges Riksdag. Riksgatan 1, plan 5.

Tid: Kl.13.00

 

Program: 

  • Ordförande Carina Herrstedt berättar om kvinnoförbundet samt ger kort information om produktionen av den reklamfilm som förbundet tagit fram.
  • Vice ordförande Therese Borg (huvudansvarig för fokusområdet jämställdhet) presenterar kampanjen i sin helhet samt dess budskap.
  • Reklamfilmen visas.
  • Frågestund.
  • Förbundet bjuder på fika och i samband med det finns det möjlighet att diskutera kampanjen och ställa fler frågor.

 

Journalister som saknar riksdagslegitimation anmodas att föranmäla sig till therese.borg@sverigedemokraterna. se senast kl. 9.00 den 7/3.

 

Barnperspektiv som lyser med sin frånvaro

2012/02/29 18:40

I den politiska världen är barnperspektiv ett ständigt återkommande begrepp. Det sägs att beslutsfattande alltid ska ske med hänsyn tagen till barnperspektivet, att barnens bästa ska sättas först och genomsyra all verksamhet.

Det låter förstås jättebra! Självklart ska barnens bästa sättas först.

Problemet är, som i så många andra sammanhang, att de vackra orden inte efterlevs i praktiken utan bara används som utsmyckning av politiska dokument och som slagträn i politiska debatter.

Vad som är bäst för det enskilda barnet är för de styrande politikerna alltför ofta både sekundärt och tertiärt. Det som väger tyngst är ekonomi. Därefter kommer en politisk ideologi. Och sedan, i tredje hand, vad som är bäst för just ditt barn.

Exemplen på att det förhåller sig på just det viset är många. Se bara på alla de förskolor där barngrupperna är alldeles för stora för att det enskilda barnet ska kunna få sina behov tillfredsställda. Där barnen inte lyckas utveckla trygga relationer till vare sig personal eller andra barn, för att personalens tid inte räcker till. Där barnen blir stressade, utmattade, ledsna och rädda på grund av för hög ljudnivå, för många intryck, oförmåga att skydda sig mot angrepp från andra barn och utebliven anknytning till en vuxen person.

Se bara på alla de kommuner som avstår från att införa vårdnadsbidrag, trots att det inte skulle innebära en ekonomisk förlust utan enbart bottnar i en politisk ideologi som förespråkar att alla barn ska stöpas i samma form på en förskola som ligger utanför föräldrarnas kontroll.

Kommuner där barn som inte mår bra av en tidig separation från föräldrarna, eller av att vistas i stora barngrupper, tvingas till förskolan av det enda skälet att föräldrarna annars inte har en möjlighet att försörja sig ens om de lever mycket sparsamt. Kommuner där hysteriskt gråtande barn med panik i blicken bokstavligt talat får slitas ur mammans eller pappans famn vid lämningen på morgonen, och där föräldrarna varje dag går till jobbet med ångest, för att de fått tvinga sig själva till att svika ett barn som inte är redo för en separation.

Kommuner där tidigare harmoniska barn några dagar efter inskolning på förskolan förvandlas till ledsna, arga och utagerande barn som vaknar gråtande med någon timmes mellanrum nätterna igenom, slår sina föräldrar och dunkar sina egna huvuden i väggen i oförmåga att kommunicera sin otrygghet och separationsångest. Kommuner där 1-åringar tillbringar 10-12 timmar om dagen på en förskola, och aldrig hinner ha någon kvalitetstid med sina föräldrar eftersom återstoden av dygnet går åt till att stressa igenom bad, av – och påklädning samt ätande. Och åt sömn. En sömn som ofta blir otillräcklig eftersom timmarna som tillbringas i hemmet varje dygn ibland är färre än det antal timmar som det lilla barnet behöver sova varje natt.

Kommuner där mammors och pappors hjärtan går i bitar för att de får höra från personalen på förskolan om barnets utveckling och upplevelser, istället för att själva få ta del av det.

Är allt detta exempel på hur man tar hänsyn till barnperspektivet, till vad som är det bästa för det enskilda barnet? Eller är det exempel på något som snarare liknar barnmisshandel?

För den som tar begreppet barnperspektiv på allvar framstår det som uppenbart att mycket behöver förändras när det gäller den svenska barnomsorgsmodellen. Förskolorna har dock, trots den kritiska framställningen i denna artikel, en mycket viktig funktion i denna modell. De möjliggör att båda föräldrarna kan arbeta och bidra till att hushållskassan räcker till, vilket förstås gynnar även barnen. Många är också de barn som med glädje går till förskolan varje morgon och ivrigt rusar in till kompisarna för en dag fylld av lek och lärande. Förskolan bör alltså värnas, men den behöver också satsas på, så att problemen med för stora barngrupper blir ett minne blott. Varje barn måste få sina behov tillfredsställda i förskolan, av personal som ges rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb!

Men utöver en satsning på förskolan behövs fler alternativ. Alla barn är inte lika, och alla barn trivs därför inte i förskolan. Alla barn är inte heller redo att skolas in redan vid 1-1,5 års ålder, utan skulle må bättre av att skjuta upp separationen från föräldrarna till 3-4 års ålder.

Det vårdnadsbidrag på 3 000 kronor i månaden som idag finns i vissa kommuner är ett sådant alternativ, som snarast borde införas i alla kommuner. Dock är det inte en optimal lösning, utan snarare att betrakta som en tillfällig nödlösning som snarast behöver ersättas med ett bättre alternativ. Dels är summan av 3 000 kronor i månaden alldeles för låg, den räcker inte på långa vägar till som kompensation för att avstå ett heltidsarbete och därmed är det för många föräldrar en ekonomisk omöjlighet att stanna hemma med barnet hur stort behovet än är. De ekonomiska förutsättningarna att ha omsorg om det egna barnet behöver förbättras, och det krävs en utredning kring hur detta ska ske på lämpligast sätt.

Dessutom borde omsorgen om det egna barnet ge samma rättigheter till ekonomisk trygghet, exempelvis när det gäller pension, som förvärvsarbete ger. Därför behövs en utredning även kring hur detta ska lösas. Den förälder som gör det helt naturliga valet att själv ha omsorg om sitt barn under de första åren ska inte få lida för det senare i livet. Att sätta barnens trygghet och välmående främst ska inte bestraffas utan belönas.

Sammanfattningsvis finns det bara en väg att gå för den politiker som menar att hänsyn ska tas till barnperspektivet. Denna väg innebär att barnen måste få kosta! Den innebär också att varje enskild politiker måste vara ödmjuk nog för att kunna ta bort de ideologiska skygglappar som hindrar att det enskilda barnets unika behov synliggörs och tillgodoses.

Vi i SD-Kvinnor vill gå denna väg, för barnens skull. Frågan är vilka fler politiker som vill göra oss sällskap?

För SD-Kvinnor

Therese Borg

Publicerad i SD-Kuriren, nummer 98.

Nej till subventionerade aborter för utländska kvinnor.

2012/01/01 12:27

Idag har Therese Borg, Hanna Wigh och Julia Kronlid fått en artikel om abortlagstiftningen och om subventionerade aborter för utländska kvinnor publicerad på Newsmill. Ni kan läsa den här eller nedan.

 

Nej till subventionerade aborter för utländska kvinnor

Åsa Regnér skriver i Expressen den 26 december om aborträtten i Sverige och i Europa. Hon påtalar att Sverigedemokraterna är det enda riksdagspartiet som inte står bakom svensk abortlagstiftning, och det har hon rätt i. Det är tyvärr endast Sverigedemokraterna som värnar kvinnans rättigheter genom att stödja rätten till abort i Sverige och som samtidigt vill värna de ofödda barnens rättigheter bland annat genom att förespråka sänkta tidsgränser för abort.

Insikten om att varje foster redan tidigt är ett eget liv som har alla förutsättningar att utvecklas till en unik individ med möjlighet att leva ett rikt liv, verkar tragiskt nog saknas hos övriga riksdagspartier. Det har resulterat i en abortlagstiftning som är så pass liberal att till och med friska och livsdugliga barn aborteras, även när det inte föreligger fara för moderns liv och hälsa.

Signalen som en sådan lagstiftning ger är att det ofödda men i allra högsta grad levande barnet inte har något som helst värde och knappast heller några rättigheter. Det är därmed inte konstigt att cirka 37 000 barn aborteras i Sverige varje år.

Regnér framhåller vidare att det i flera europeiska länder råder en annan syn på abort än i Sverige, och att abortlagstiftningen i många fall är långt mer restriktiv än i Sverige. Även detta har hon rätt i. Dock drar hon helt andra slutsatser och föreslår helt andra åtgärder än Sverigedemokraterna.

Istället för att visa respekt för andra europeiska länders mindre liberala syn på abort och istället för att reflektera över om det är svensk abortlagstiftning som borde förändras, fördömer hon dessa länders synsätt och lagar och påstår att de förnekar kvinnors rätt till sina egna kroppar.

Det måste påpekas att detta påstående är en sanning med stark modifikation. Flertalet människor som väljer att ha samlag, både i Sverige och i flertalet andra länder, är medvetna om att det kan leda till graviditet. De är också medvetna om att graviditet är en vanlig konsekvens av att välja bort preventivmedel. Rätten till den egna kroppen uppstår därmed inte först när en ofrivillig graviditet uppstår. Tvärtom har både kvinnor och män rätt till den egna kroppen, och medföljande men alltför ofta bortglömda skyldigheter, redan när de väljer att ha samlag och därmed utsätter kvinnans kropp för möjligheten att bli gravid.

Att angripa abortlagstiftningen i andra länder i syfte att ge kvinnor rätt till sina egna kroppar är därmed jämförbart med att lindra symptomen istället för att bota sjukdomen. Ska kvinnors rättigheter säkras borde fokus ligga på att föra ett respektfullt samtal, både inom Sverige och med andra länder, om förbättringar av det förebyggande arbetet för att hindra oönskad graviditet.

Fokus ska inte ligga på att få en i många avseenden oetisk svensk abortlagstiftning att omfatta ännu fler människor i ännu fler länder.

Regnér föreslår också att utländska kvinnor inte bara ska få utföra aborter i Sverige såsom de får idag. Hon vill gå ännu längre genom att subventionera aborter i Sverige för utländska kvinnor. Därmed föreslår hon att svenska skattemedel, som i dagsläget inte räcker till för att ge god vård och omsorg till alla som bor i Sverige, nu dessutom ska användas för att bekosta aborter av utländska kvinnors barn.

Vi anser inte att det är rätt att använda svenska skattemedel till detta. Precis som vi inte anser att det är rätt att föra en ensidig diskussion om aborter. En ensidig diskussion i vilken såväl de ofödda barnens rättigheter som kvinnors och mäns skyldigheter ständigt glöms bort medan allt fokus ligger på kvinnans rättigheter.

Therese Borg

Hanna Wigh

Julia Kronlid

 

 

SD-Kvinnor på Landsdagarna

2011/11/28 01:37

Under Landsdagarna som hölls i Göteborg 25-27 november deltog ett ganska stort antal SD-Kvinnor. Flera av kvinnorna deltog aktivt i debatterna, och ordförande Carina Herrstedt höll också tal för kvinnoförbundets räkning samt presenterade en kort film om förbundets första verksamhetsår (se den här).

Glädjande var också att flera SD-Kvinnor valdes in i partistyrelsen. Carina Herrstedt valdes ännu en gång till andre vice ordförande. Marie Edenhager, Therese Borg och Hanna Wigh valdes till ledamöter, och Julia Kronlid valdes till suppleant.