Jämställdhet och genus

Regeringens passivitet är ett svek mot utsatta kvinnor

2012/05/04 16:11

Idag har Therese Borg och Carina Herrstedt fått en artikel om hedersproblematiken publicerad på Newsmill. Läs den gärna, antingen på Newsmill eller nedan.

 

Regeringens passivitet är ett svek mot utsatta kvinnor

Under alltför lång tid har många personer förnekat förekomsten av en förtryckande och våldsam hederskultur och samma personer har även menat att det är rasistiskt att prata om hederskultur. Det finns också en utbredd okunskap om att hedersproblematiken på många sätt skiljer sig från det som brukar benämnas ”mäns våld mot kvinnor” eller ”våld i nära relationer”. Vidare verkar det bland de som har kunskap finnas en utbredd ovilja att prata öppet om problematiken och att ta ställning. Troligen på grund av en utbredd rädsla för att bli anklagad för rasism.

Låt oss därför råda bot på tystnaden och okunskapen genom att tala klarspråk och peka på två grundläggande skillnader mellan hedersproblematik och våld i nära relationer.

  1. Förtryck och våld i hederns namn är socialt accepterat, legitimerat och till och med en näst intill tvingande norm i många kulturer medan förtryck av och våldsutövning mot kvinnor och barn kraftigt fördöms i den svenska kulturen.
  1. Hedersförtryck och hedersvåld handlar inte om ensamma män som utövar förtryck och våld mot sina kvinnliga partners på grund av kontrollbehov eller missbruksproblem, utan om systematiskt förtryck och våld som ofta en hel familj och släkt och även bekanta, inklusive mödrar och andra kvinnor, utövar mot den enskilda individen. Hela nätverk på uppåt 150 personer kan vara involverade i kontrollen av en enda enskild ung kvinna, och något liknande existerar inte när det gäller etniskt svenska mäns våld mot sina kvinnliga partners, eller etniskt svenska kvinnors våld mot sina manliga partners, eller våld i samkönade relationer.

Medvetenhet om dessa skillnader leder till den självklara slutsatsen att hedersproblematik är väsensskilt från annat våld i nära relationer, och att det därför också krävs helt andra åtgärder.

Tyvärr verkar regeringen, som har det yttersta ansvaret, efter snart 6 år vid makten och efter upprepade uttalanden om att man aktivt jobbar med att skaffa kunskap om problematiken för att kunna ta fram lämpliga åtgärder, fortfarande inte ha förstått ett enda dugg av vad det hela handlar om. Exempelvis kunde vi i DN nyligen läsa ett uttalande av regeringens nya nationella samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad, angående hur man ska komma till rätta med hedersproblematiken:

”Pojkar och män behöver träna på att sätta ord på sina känslor för vi vet att det är en fundamental sak för att inte ta till knytnävarna. Våld i nära relationer är till största delen ett mansproblem.”

Denna skrämmande brist på kunskap i kombination med regeringens underlåtenhet att på allvar sätta in åtgärder mot problematiken trots att det sedan länge funnits ett akut behov, har resulterat i att ytterligare en ung kvinna, denna gång i Landskrona, nyligen mördats i hederns namn. Underlåtenheten att agera har också resulterat i att tiotusentals unga kvinnor (till viss del även unga män) i Sverige dagligen utsätts för förtryck, hot och våld i hederns namn.

För oss i SD-Kvinnor är detta oacceptabelt. Vi vill se att en mängd åtgärder omedelbart sätts in, och den första och på lång sikt viktigaste åtgärden är en omställning från integrations – till assimileringspolitik. I praktiken innebär det att det måste bli ett slut på att legitimera och uppmuntra hederskultur genom att exempelvis införa separata badtider för kvinnor, ge föreningsstöd till föreningar som inte i praktiken erkänner kvinnors lika rätt, samt operera in nya mödomshinnor på unga kvinnor, eller rekommendera dem att sticka sig i slidan men en nål för att i samband med bröllopsnattens första samlag framkalla blödning, som ett tecken på oskuld. Detta handlar nämligen inte om att visa tolerans för olikheter, utan om att svika vårt lands mest utsatta kvinnor och om att hjälpa till att upprätthålla normer som går stick i stäv både med vår svenska syn på kvinnors och mäns lika värde och med svensk lagstiftning.

Endast genom att stå fast vid våra värderingar och genom att kräva att nyanlända respekterar svensk lagstiftning kan vi underlätta nyanländas anpassning till den svenska synen på kvinnan, och på sikt komma till rätta med hedersproblematiken.

I syfte att förhindra att fler faller offer för hederskultur och för att förbättra omhändertagandet av de offer som redan är drabbade behövs dessutom en satsning på att stärka befintliga åtgärdsprogram mot hedersförtryck samt på ny forskning och nya förebyggande åtgärder. Därför menar vi att minst 50 miljoner kr årligen bör flyttas från genusforskning och från de statligt finansierade jämställdhetsprojekt som inte uppvisar någon reell inverkan på den faktiska jämställdheten i samhället, exempelvis sådan forskning som försöker klarlägga om en gaffel ses som manlig eller kvinnlig, för att istället specifikt öronmärkas för kampen mot hedersproblematiken.

Självklart ska arbetet mot våld i nära relationer fortsätta parallellt med arbetet mot hedersproblematiken, men det är viktigt att ta fram skilda åtgärder för skilda problem och därför är det också viktigt att öronmärka pengar just för att motverka hedersproblematiken, så att det arbetet inte glöms bort.

Åtgärderna som redogjorts för ovan är bara en start, många fler behövs, inte minst vad gäller förbättringar av lagstiftningen och kraftig skärpning av straffen för de som begår brott i hederns namn. Även när det gäller tvångsäktenskap, som är en del av hedersproblematiken, behövs lagändringar. Detta kommer vi att arbeta för.

Therese Borg & Carina Herrstedt

 
 

Tidigare inlägg angående hedersproblematik: http://sdkvinnor.se/category/hederskultur/

Presskonferens om kampanj mot hedersproblematik

2012/04/03 10:02

Efter en längre tids fördröjning orsakad av diverse tekniska problem har vi nu äntligen fått fram en film från presskonferensen som vi höll den 7 mars angående vår kampanj mot hedersproblematik. Se den nedan!

Man löser inte problem genom att skjuta budbäraren

2012/03/20 12:36

Den 10 mars publicerades en ledare i Folket, i vilken det framfördes gott om osakliga påhopp på både SD och SD-Kvinnor. Jag skrev en replik som tydligen bara publicerats i pappersupplagan, trots att ledaren publicerats på internet. För att fler ska kunna läsa publicerar jag därför min replik även här.

Man löser inte problem genom att skjuta budbäraren.

I lördagens Folket ondgör sig Fredrik Pettersson över SD-Kvinnors kampanj mot hedersproblematik och deklarerar stolt att han minsann är feminist, att han skrivit om våld mot kvinnor och har försökt få politiker att agera.

Det han inte verkar reflektera över är att insatserna för att hjälpa alla de kvinnor och även män som varit, är och kommer att bli offer för hederskulturen inte är tillräckliga. Inte heller verkar han reflektera över att en sann feminist hade valt att diskutera sakfrågan i syfte att hjälpa hederskulturens offer istället för att på ett oförskämt och snudd på lögnaktigt sätt försöka skjuta budbäraren.

Anklagelsen om att SD-Kvinnor valt att agera mot hedersproblematiken för att vinna mark i opinionen visar på bristande medvetenhet om drivkraften för många sverigedemokraters politiska engagemang, nämligen viljan att genom politiska lösningar hjälpa de som utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Väljare kan vinnas genom föga krävande populism. Vi har dock valt att ägna otaliga kvällar och nätter åt att tillsammans med tidigare offer för hederskulturen arbeta fram de åtgärder som partier i maktposition borde ha tagit fram för länge sedan.

Pettersson påstår att SD anser att människor är sitt ursprung, att det viktiga för SD inte är vart människor är på väg utan var de kommer ifrån. Detta trots att vi förespråkar assimilering och öppen svenskhet och därmed tror på människors förmåga att vara på väg, att förändras. Samtidigt gör han sig skyldig till det som han felaktigt anklagar oss för då han drar upp SD:s historik och insinuerar att inslag i denna utgör vittnesbörd om SD av idag. Han fokuserar på ursprunget, inte på vad vi är eller vart vi är på väg.

Therese Borg

Vice ordförande SD-Kvinnor

Ytterligare en replik (svar på denna ledare) finns publicerad i GD, och kan läsas här eller nedan.

Du har missuppfattat oss

Karin Bergkvist visar i sin ledare den 8/3 att hon missuppfattat SD-Kvinnors kritik mot Internationella kvinnodagen. Fortsatt arbete för jämställdhet är inte onödigt! Tvärtom bör allvarliga jämställdhetsproblem stå i fokus dagligen, inte bara en dag om året. Därav vår kritik. Vidare är vi kritiska mot att det som hamnar i fokus på Internationella kvinnodagen oftast inte är de allvarligaste jämställdhetsproblemen.

Utöver det förespråkar vi lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor istället för att i likhet med delar av den feministiska rörelsen enbart värna kvinnors intressen på mäns bekostnad. Därför är vi kritiska till att det finns en mycket uppmärksammad kvinnodag medan mansdagen är något som de flesta inte ens hört talas om.

Som ett första försök att påverka det som vi anser är fel lanserade vi den 7/3 en kampanj som kommer att pågå under lång tid framöver. Kampanjen har internationell koppling och fokuserar på det allvarligaste jämställdhetsproblem vi idag har i Sverige, nämligen hedersproblematiken.

I syfte att skapa debatt och bryta beröringsskräcken kring hedersproblematiken inledde vi kampanjen med att lansera en film och publicera debattartiklar. Inom kort kommer vi även att presentera ett åtgärdsprogram som syftar till att hjälpa alla de invandrarkvinnor som utsätts för förtryck och våld i hederns namn.

Kampanjen verkar ha undgått Bergkvist trots den rikliga uppmärksamhet som den fått. Även samsynen kring behovet av att lyfta blicken från genus – och hendiskussionen för att istället fokusera på det som i allra högsta grad har med hederskultur att göra, och som Bergkvist själv nämner angående kvinnors bristande rättigheter, verkar ha passerat obemärkt: De våldtas, könsstympas, de blir bortgifta mot sin vilja, sålda, tvingas skyla sig och får i vissa länder inte rösta.

På dessa allvarliga inskränkningar av kvinnors rättigheter behöver fokus ligga även enligt oss, dock utan vanföreställningar om att inskränkningarna bara finns i andra länder. Hederskulturen och dess offer finns mitt ibland oss, i jämställda Sverige, och det är hög tid att sätta in åtgärder om allas lika värde ska bli annat än tomma ord.

I ledaren påstås vidare att vi attackerar den självklara rätten för kvinnor till fri abort, vilket är allt annat än sant. Rätten till fri abort har vi nämligen alltid värnat genom att föreslå att den ska gälla fram till vecka 12 såsom i Norge och Danmark. Därefter ska tillstånd från Socialstyrelsen krävas.

Faktiskt är det bara två saker som Bergkvist lyckats uppfatta på ett korrekt sätt.

Det första är att föräldrar enligt oss ska få fördela föräldradagarna mellan sig på det sätt de vill. Vi tror nämligen att vuxna människor är kapabla att fatta egna kloka beslut och på intet sätt är i behov av statligt överförmynderi för att vara bra föräldrar åt sina barn.

Det andra är att vi ser genuspedagogiken, som ersatt en begränsande norm med en annan, som ett hot mot barns identitetsutveckling. I genuspedagogikens spår möts barn av det förvirrande och med verkligheten föga överensstämmande budskapet att de inte är pojkar eller flickor utan könlösa hen, och av signaler om att de inte villkorslöst duger så som de är utan bara är bra nog om de bekräftar genusvetarnas hårt eftersträvade visioner genom att vara tvärtom, pojkflickor och flickpojkar.

Det borde framstå som uppenbart för de flesta att detta experimenterande med barns identitetsutveckling inte kan benämnas mer passande än med just det ord som Bergkvist kritiserar: övergrepp.

Therese Borg

Vice ordförande, SD-Kvinnor

SD-Kvinnor om hedersvåld i SVT Debatt

2012/03/15 01:03

Den kampanj mot hedersproblematik som SD-Kvinnor lanserade för en vecka sedan har resulterat i livlig debatt. Ett antal debattartiklar och repliker har publicerats, förslag på åtgärder har presenterats, och den kampanjfilm som SD-Kvinnor tagit fram har nått ut till oerhört många människor.

Det slutar dock inte där. Tvärtom fortsätter den mycket välbehövliga debatten i kvällens sändning av Debatt ( (SVT 1 kl. 22.00). Du kan då se SD-Kvinnors Therese Borg i en debatt om hedersvåld med Kurdo Baksi, Christina Höj Larsen (V), med flera.

SD-Kvinnor har fått igång en välbehövlig debatt

2012/03/09 22:09

Nu har det gått drygt två dygn sedan SD-Kvinnors kampanj om hedersproblematik lanserades. Det har varit dygn fyllda med febril aktivitet, då en mängd journalister hört av sig och velat ha svar på frågor, och ett antal artiklar i media har behövt bemötas. Ett försök till sammanfattning av vad som skett ges nedan i form av länkar, inklusive de länkar som finns i tidigare inlägg om kampanjen. Att vi fått igång en mycket välbehövlig debatt råder det knappast något tvivel om. Dock är det synd att vi hamnat i en pseudodebatt om den musik som används i filmen… förhoppningsvis något som vi kan lösa inom kort!

Några foton från onsdagens presskonferens kan vi dessutom bjuda på, och har vi tur kommer vi också att kunna visa hela presskonferensen inom några dagar.

Avslutningsvis måste förstås detta nämnas. Filmen har nu nästan 41 500 visningar!

 

 

Kulturnyheterna SVT. 9/3.

SD-Kvinnor: Hedersvåldet bidrar till massarbetslöshet. Aftonbladet 9/3-12.

Bedrövad över SD:s psalmstöld. Dagen 9/3-12.

SD-Kvinnor: Vi ser det andra förnekar. Aftonbladet 8/3-12.

P4 Extra med Lotta Bromé. 8/3-12. Tiden 00:13:20.

Sverigedemokraternas nya film skapar debatt. Metro 7/3-12.

SD-Kvinnor släpper reklamfilm – 305 klick p å7 timmar. Dagens Opinion 7/3-12.

Dessa förnekare av hedersförtryck kan ha blod på sina händer. SVT Debatt 7/3-12.

Jämställdhet måste omfatta alla kvinnor. Newsmill 7/3-12.

Två debattartiklar om hedersproblematik.

2012/03/07 16:59

Vi i SD-Kvinnor har fått två olika debattartiklar om hedersproblematik publicerade idag. Läs den ena på SVT Debatt och den andra på Newsmill, eller läs artiklarna nedan.

Mer om kampanjen kan ni också läsa hos Metro och Dagens Opinion.

Dessa förnekare av hedersförtryck kan ha blod på sina händer

I en debattartikel från 2010 skriver Ewa-Britt Svensson, EU-parlamentariker (V), följande:

”Jag anser att begreppet hedersmord är rasistiskt belastat. Därför att när man lyfter upp heder och etnicitet som den viktiga förklaringen till varför dessa tragedier inträffar, då riskerar man att förminska mäns våld mot kvinnor till en fråga om etnisk bakgrund.”

Masoud Kamali, professor i socialt arbete, instämmer i Svenssons ord och går dessutom så långt som till att förneka existensen av hederskultur.

I en dokumentär från SVT intervjuas Abdirizak Waberi, riksdagsledamot (M). Han hävdar under intervjun att sex utanför äktenskapet är förbjudet och att det inte är fel att påstå att det ibland kan vara på sin plats att en man slår sin fru, och ger därmed prov på just den kvinnosyn som utgör plattform för hederskulturen.

Ann-Charlotte Marteus hävdar i Expressen att det är en acceptabel lösning att kvinnor rekommenderas att sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning som ett tecken på oskuld i samband med bröllopsnattens samlag.

Vi i SD-Kvinnor reagerar starkt på det som återgetts ovan, då vi ser det som svek mot den stora andel av vårt lands kvinnliga befolkning som förvägras rätten till sina egna livsval, sina egna kroppar, sina egna känslor.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

Därför lanserar vi idag en kampanj för att uppmärksamma och på sikt kunna åtgärda hedersproblematiken. Som en del av kampanjen har en film tagits fram, och inom kort kommer vi också att presentera ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Filmen ger starka intryck. Den verklighetstrogna brutaliteten tvingar bort skygglappar, berör känslomässigt och får tittaren att reagera på de skarpa orden. ”Har de då inte blod på sina egna händer?”

Att intrycken är starka och orden skarpa är ingen slump. Tvärtom är de avsedda att skapa reaktion nog för att en gång för alla bryta den beröringsskräck, förnekelse, relativisering och till och med uppmuntran som är ständigt förekommande när det gäller hedersproblematik.

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

SD-Kvinnor har funnit svaren och kommer att ta ställning för alla kvinnors rättigheter. Frågan är om Ewa-Britt Svensson, Masoud Kamali, Abdirizak Waberi, Ann-Charlotte Marteus och alla deras meningsfränder tänker göra detsamma?

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor

 

Jämställdhet måste omfatta alla kvinnor

Sverige är efter många års intensivt jämställdhetsarbete i många avseenden ett av världens mest jämställda länder. Det ska vi glädjas åt och vara stolta över. Dock finns fortfarande vissa problem kvar att åtgärda, och detta föranleder att vi behöver välja vad vi ska fokusera på i det fortsatta arbetet för jämställdhet i Sverige.

Något som framstår som uppenbart för oss, men som tyvärr inte verkar uppenbart för alla, är att vi måste lägga om fokus i jämställdhetsarbetet och åtgärda det i dagsläget allvarligaste jämställdhetsproblemet av alla. Hedersproblematiken.

I ett av världens mest jämställda länder finns det tiotusentals kvinnor som av familj och släkt begränsas i sitt val av partner. Det finns kvinnor som faller ut genom fönster och från balkonger, eller som knivhuggs till döds av sina fäder, eller som misshandlas av sina bröder, för att de blivit kära i fel man. Många är också de flickor och unga kvinnor som under sommaren försvinner spårlöst, för att de blivit bortgifta i sitt hemland, eller som under en lovvecka tillfälligt sänds till ett annat land för att där utsättas för tortyrliknande könsstympning.

Otaliga är alla de kvinnor som i dagens jämställda Sverige, som sedan länge deklarerat kvinnans rätt till sin egen kropp och sin egen sexualitet, lever i ett sammanhang där våldtäkt inom äktenskapet inte anses existera.

I ett av världens mest jämställda länder händer det att kvinnor av hänsyn till mäns krav, föranledda av religionstillhörighet, tvingas ta del av undervisning sittande dolda bakom skärmar. Många kvinnor behöver dessutom separata badtider i kommunens badhus för att få lära sig simma, och tvingas täcka sig själva under olika former av slöjor för att få lämna hemmet. Unga kvinnor som lever i en förtryckande och våldsam hederskultur rekommenderas ibland av vårdpersonal att som ett tecken på bibehållen oskuld sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning i samband med bröllopsnattens samlag. Detta för att undkomma en eventuellt livshotande situation.

Till ett av världens mest jämställda länder flyttar kvinnor från andra och mindre jämställda delar av världen, inte sällan för att slippa undan förtryck, och de får sedan stå ut med samma förtryck även här.

Frågan som måste ställas är varför detta uppmärksammas så pass lite i den offentliga debatten? De personer, politiska partier och organisationer som är som allra mest kända för att stå upp för jämställdhet befattar sig knappt med denna problematik. Istället lägger de fokus på att sträva efter könsneutralitet i en mängd sammanhang och på att införa könlösa begrepp såsom hen istället för hon och han. De fokuserar på att debattera den könssegregerade arbetsmarknaden och därav följande löneskillnader, och föreslår att detta ska åtgärdas genom genuspedagogik och kvotering. Men när det kommer till hedersproblematiken, som borde vara viktigare att åtgärda än att förskolepersonal högläser ur barnböcker där flickor benämns som hon och pojkar som han, är tystnaden så gott som kompakt.

Faktiskt befattar sig dessa jämställdhetens kämpar med hedersproblematiken nästan enbart om någon annan tagit upp ämnet till debatt. Dock inte för att föreslå åtgärder, utan för att stämpla initiativtagaren till debatten som intolerant, främlingsfientlig, rasist eller islamofob. Eller för att förneka existensen av en kulturellt betingad hedersproblematik och istället jämställa denna med den barnaga som tidigare var vanligt förekommande i Sverige, eller med kulturellt fördömd med ändå vanligt förekommande misshandel i etniskt svenska pars relationer. Detta trots att likheterna är slående få. Ofta är de också odelat positiva till att kompromissa om innebörden av allas lika värde genom att stödja sådant som att införa separata badtider för kvinnor i landets badhus, och genom att ivrigt uppmana till tolerans när kvinnor tvingas sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning på bröllopsnatten.

De verkar därmed anse att den jämställdhet som de kämpar för bara är viktig när det gäller etniskt svenska kvinnor, och att kvinnor med invandrarbakgrund får klara sig själva. Som om de senare inte hade samma värde och även borde ha samma frihet som de första.

Vi i SD-Kvinnor kan inte acceptera ett sådant synsätt. För oss är det självklart att kvinnor med invandrarbakgrund ska ha samma frihet som etniskt svenska kvinnor, och för detta kommer vi att arbeta.

Den första och på lång sikt viktigaste åtgärden vi föreslår är en omställning från integrations – till assimileringspolitik. I praktiken innebär det att det måste bli ett slut på att legitimera och uppmuntra hederskultur genom att kompromissa om grundläggande värderingar då dessa utgör grundpelare i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Sådana kompromisser handlar nämligen inte om att visa tolerans för olikheter, utan om att svika vårt lands mest utsatta kvinnor. Endast genom att stå fast vid grundläggande värderingar kan vi underlätta nyanländas anpassning till den svenska synen på kvinnan och på sikt komma till rätta med hedersproblematiken, och även erbjuda den frihet från förtryck som fått så många från andra länder att söka sig till Sverige.

Det räcker dock inte med en omställning från integrations – till assimileringspolitik, utan krävs även åtgärder som ger effekt på kort sikt. Vi har gott om förslag på sådana åtgärder, framtagna i samarbete med kvinnor som själva varit utsatta för hedersförtryck och hedersvåld, och dessa åtgärder kommer vi inom en snar framtid att presentera i sin helhet i form av ett åtgärdsprogram som syftar till att motverka hedersproblematik.

Therese Borg

Carina Herrstedt

Hanna Wigh

Janita Kirchberg

Anna Wigenstorp

Julia Holmelius

Hög tid att sätta in åtgärder mot hedersproblematiken

2012/03/07 13:28

Idag har SD-Kvinnor hållit en presskonferens för att presentera en ny kampanj som syftar till att uppmärksamma Internationella kvinnodagen men som också är tänkt att pågå under en längre tid framöver. Till kampanjen hör bland annat en film som visades för första gången under presskonferensen och som kan ses nedan. Kampanjen sätter fokus på det i dagsläget största jämställdhetsproblemet av alla i Sverige, nämligen hedersproblematiken.

Det är väldigt tyst från de andra kvinnoförbunden när det gäller hedersproblematiken. Därför kände vi att det är dags att någon tar tag i detta problem genom att uppmärksamma människor på att det existerar och angår oss alla.  Det duger inte heller att lyfta en så pass viktig fråga en gång om året på Internationella kvinnodagen för att sedan dagen efter gå tillbaka till att enbart debattera löner, kvotering och genuspedagogik. Vi vill driva en långsiktig kampanj när det gäller hedersproblematiken och att vi valt att starta den genom att bland annat göra en film beror på att vi vill prova nya vägar för att få större spridning på vårt budskap och förhoppningsvis också få igång en debatt om hederskulturen, säger SD-Kvinnors ordförande Carina Herrstedt.

Therese Borg, vice ordförande och huvudansvarig för förbundets fokusområde jämställdhetspolitik, berättar om kampanjen:

Tiotusentals kvinnor i Sverige lever i en förtryckande och våldsam hederskultur, men det är ett problem som alltför få pratar om eller verkar ta på allvar. Tvärtom är det vanligt förekommande att hederskulturen på olika sätt både legitimeras och uppmuntras i toleransens namn, och att flertalet försök till debatt tystas med anklagelser om främlingsfientlighet, rasism eller islamofobi. Oftast är det dessutom de som allra mest talar sig varma för jämställdhet som är snarast med att tysta debatten på detta sätt. Desamma är också påtagligt passiva när det gäller att föreslå åtgärder för att motverka något så oerhört allvarligt som hedersproblematiken.

Beröringsskräcken när det handlar om hederskultur verkar alltså vara näst intill total, och gång på gång ser vi hur det kompromissas om något så grundläggande som allas lika värde, det vill säga att kvinnan är lika mycket värd som mannen och därmed borde ha samma rätt till frihet att leva sitt liv så som hon vill. Konsekvensen är att vårt lands mest utsatta kvinnor sviks och blir lämnade att klara sig själva.

Vi i SD-Kvinnor kan inte acceptera detta, och därför kommer vi under en längre tid framöver att göra den prioritering som så många andra också borde göra. I vårt fortsatta arbete för jämställdhet kommer vi att lägga tyngdpunkten på att försöka hjälpa de kvinnor som lever i en våldsam och förtryckande hederskultur. Det innebär bland annat att vi inom en snar framtid kommer att presentera ett åtgärdsprogram med konkreta förslag på hur hedersproblematiken ska motverkas.

 

Observera att uppmaningen TÄNK OM som finns med i vår film enbart är ett uttryck för vårt budskap. Någon koppling mellan vår kampanj och föreningen Tänk om finns inte.

Jämställdhet ska gälla för alla kvinnor.

2011/11/16 20:45

Jag brukar försöka undvika att vara personlig när jag skriver artiklar. Men den här gången gör jag ett undantag. Anledningen är att jag tänker skriva om mina personliga erfarenheter av jämställdhet kopplat till kultur och religion.

Inte nog med att jag tänker vara personlig, jag tänker dessutom återge en händelse som inte går att generalisera utifrån. Men det gör inte att det jag berättar är mindre sant. Det gäller bara att minnas att det inte är hela sanningen. Och det gäller att minnas att när det gäller att stå upp för jämställdhet och allas lika värde så spelar det ingen roll om det jag berättar rör ett fåtal eller flertal kvinnor. Så länge en enda kvinna förnekas sina rättigheter finns all anledning att reagera, och framförallt agera.

För inte så länge sedan jobbade jag som lärare inom kommunal vuxenutbildning. En majoritet av mina elever hade invandrarbakgrund och många av dem var kvinnor som jag i många fall fick en väldigt nära relation till, på gott och ont. Gott, för att de berikade mitt liv genom att vara de underbara personer de var. Och ont, genom att ibland få mitt hjärta att blöda mer än vad jag kunde stå ut med.

Jag kommer aldrig att glömma den dagen då jag för första gången blev varse att det jag tidigare avfärdat som fördomar visade sig vara en tragisk verklighet. Det var under en vanlig lektion, där eleverna presenterade sina grupparbeten och bestämde ämnen för diskussionerna i klassen. En grupp berättade om skilda synsätt på abort i olika kulturer. Under den efterföljande diskussionen tog en ung kvinna ordet, och berättade om synen på abort i hennes kultur, som var islamsk. Hon berättade att abort inte är tillåtet, och nyfikna frågor ställdes.

”Men, om ni blir våldtagna, får ni inte göra abort då?”

Jo, i så fall brukar abort beviljas, var svaret.

”Om ni blir våldtagna av era egna män då, är abort tillåtet då?”

Det blev så tyst i rummet att vi kunde höra en knappnål falla. Sedan kom det svar som åtföljdes av instämmande nickningar från samtliga muslimska kvinnorna i rummet, och som fick mig att känna ett enormt behov av att gråta.

”Våldtäkt inom äktenskapet… det finns inte hos oss. Om sådant händer, om man inte kommer överens, så får man be om skilsmässa.”

Den kvällen var jag förkrossad när jag kom hem. Jag tänkte på den feministiska kamp som pågått så länge i Sverige för kvinnors rättigheter. Paralleller drogs i mina tankar mellan detta med att kalla våldtäkt för att ”inte komma överens” och vår tidigare benämning på kvinnomisshandel i nära relationer. Så kallade ”lägenhetsbråk”. Jag tänkte på när det på 60-talet för första gången i Sverige blev straffbart för en man att våldta sin egen fru, och insåg att dessa kvinnor levde i en kultur som ännu inte nått dit, trots att vi alla lever i samma land.

Det här är bara en enda av alla de händelser jag skulle kunna återge. Men jag har inte tillräckligt många tecken till mitt förfogande. Istället tänker jag låta denna händelse exemplifiera hur det står till med jämställdheten i Sverige, och påpeka hur förbannad jag är.

Förbannad för att detta kvinnoförtryck nonchaleras av alla de styrande politiker som menar att vi ska visa tolerans när kvinnor av hänsyn till mäns krav tvingas ta del av undervisning sittande dolda bakom skärmar. Jag är förbannad för att politiker i jämställda Sverige menar att det är tolerans när kvinnor behöver separata badtider för att få lära sig simma. Som menar att det är tolerans när unga kvinnor på grund av förtryckande och våldsam hederskultur är tvungna att sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning vid det första samlaget. Och än mer förbannad blir jag när det tolereras att islamsk familjerätt på sina håll praktiseras parallellt med vår svenska lagstiftning.

För säg mig, hur stor är chansen att en kvinna som våldtas av sin egen man beviljas skilsmässa med detta som grund, när bedömningen görs utifrån islamsk familjerätt som förnekar förekomsten av våldtäkt inom äktenskapet? Och säg mig en sak till. Var är alla dessa människor som predikar allas lika värde och hävdar att vi inte ska göra skillnad på människor? Var är de när dessa kvinnor sviks och behandlas som en andra klassens människor?

Hos sjuklövern verkar de tyvärr inte finnas. Men hos oss i SD-Kvinnor finns de. Vi står för sann jämställdhet för alla, utan undantag. För oss har alla kvinnor lika stort värde, alldeles oavsett i vilket land de råkat födas. Vår kamp för kvinnors rättigheter inkluderar alla kvinnor, inte bara vissa utvalda.

För SD-Kvinnor

Therese Borg

Publicerad i SD-Kuriren, nummer 96.

Intervju med Therese Borg

2011/11/04 00:32

Idag publicerades en intervju med Therese Borg i Nöjesguiden. I samma artikel publicerades också en intervju med statsvetaren Mats Lindberg, som gav prov på ganska omfattande okunskap när det gäller vår jämställdhets – och familjepolitik. Han lyckades med konststycket att tillskriva SD-Kvinnor åsikter som Therese i intervjun tydligt redovisade att förbundet inte har.  Hela artikeln kan läsas här. Vill ni hellre bara läsa intervjun så finns den nedan.

 

Vilka är de viktigaste frågor SD-Kvinnor driver?
– Allt som hamnar inom våra tre fokusområden anser vi är viktigt att jobba med, inget är egentligen mer prioriterat än något annat. Men vi kan inte göra allt samtidigt utan har valt att fokusera på en fråga åt gången. Sedan vi startade i juni har vi bara hunnit med en enda större kampanj och den handlade om sänkta gränser för sen och fri abort. Just nu är vi igång och jobbar med några frågor inom jämställdhet, exempelvis kvotering och genuspedagogik, men det har ännu inte resulterat i någon större kampanj.

Ni vill ta bort de SGI-dagar i föräldraförsäkringen som är vikta åt den ena föräldern och åter låta det bli möjligt för den ena föräldern att ta ut alla dagar. Hur tänker ni om det, ska mammor vara hemma ännu längre och ta de ekonomiska konsekvenserna själva?
– Vi anser som sagt att det ska vara upp till varje familj att själv bestämma hur man bäst får ihop livspusslet. Om det i vissa fall betyder att antingen mannen eller kvinnan tar ut alla dagar och den andra föräldern inte tar ut några alls, får vi lita på att det var ett beslut som passade bäst för just den familjen. I frågan insinueras dock att vi skulle mena att just kvinnorna ska ta ut alla dagar, men det har vi aldrig förespråkat. Det kan lika gärna vara mannen som tar ut alla dagar. I det lägger vi ingen värdering, så länge barnet och föräldrarna känner sig nöjda med situationen.

Vem ska betala för alla hemmafruar? Alla som har arbetat deltid vet att det inte blir kul på ålderns höst. Kanske vill ni förändra möjligheterna även här?
– Vem har pratat om hemmafruar? Vi ser lika gärna hemmapappor. Återigen är det upp till varje familj att bestämma om båda eller bara den ena ska förvärvsarbeta, och vem som ska stanna hemma med barnen såväl under de första 1–1,5 åren som eventuellt senare. På sikt vill vi också som jag tidigare nämnt arbeta fram ett system som är rättvist och som fler kan ta del av. Med rättvist avser jag att man inte ska behöva drabbas ekonomiskt på lång sikt för att man väljer att ta hand om sina egna barn. Det ska alltså inte behöva resultera i en dålig pension. Överlag anser vi att omsorgen om de egna barnen måste värderas högre än idag, då all den kärlek och all den tid vi ger till våra barn är den viktigaste framtidsinvestering vi någonsin kan göra.

Varför tror du att ni är så få kvinnor i SD?
– Det är svårt att veta säkert. Dock tror jag att en bidragande orsak är den starka hotbild som drabbar många i vårt parti. Som kvinna är man extra utsatt, då hoten ofta antar en sexuell karaktär. Vetskapen om detta kan ha en avskräckande effekt. Ett annat skäl kan vara att vi inte lyckats nå ut med vårt budskap, och det är något som vi nu försöker råda bot på. SD har en kvinnovänlig politik, men den måste lyftas fram i högre utsträckning. Där ser vi i SD-Kvinnor att vi har en viktig funktion. I media har SD ofta anklagats för att vara ett ”kvinnofientligt” parti och det har säkerligen skrämt bort många kvinnor från att gå med i partiet. Vi i kvinnoförbundet ser det nu som en del av vår uppgift att slå hål på denna myt och visa hur osann den är.

Ni menar att det svenska jämställdhetsarbetet ”går över styr”. Hur menar ni då?
– Det vi menar är att man kommit att sträva efter likriktning istället för acceptans för olikheter. Det sker ett skuldbeläggande av de som uppför sig ”typiskt” manligt eller kvinnligt, det ges hela tiden signaler om att man måste uppföra sig omanligt och okvinnligt för att vara accepterad. Det gör inte att varken kvinnor eller män känner sig mer trygga med vilka de är och det gör sannerligen inte att våra barn och ungdomar växer upp till starka och trygga individer som har gott självförtroende och vågar satsa på det som känns rätt för dem.

Ska vi få ett jämställt samhälle i vilket alla individer ges möjlighet att utvecklas utifrån sin fulla potential måste samhället sluta komma med pekpinnar om hur en man eller kvinna bör uppföra sig. Hur kan man fördöma att kvinnor förr förväntades ta hand om barn och hushåll, för att sedan byta ut denna förväntan mot en annan förväntan? Nämligen att kvinnor ska sluta ta hand om barn och hushåll och istället bli bilmekaniker och tekniker? I båda fallen sker ju ett fördömande av individen när denna gör det som är oönskat enligt den senaste normen.

SD är emot genuspedagogik och kvotering. Är det inte viktigt att fler kvinnor blir chefer till exempel?
–Vi i SD-Kvinnor ser gärna att fler kvinnor blir chefer om de vill bli det. Men vi är också övertygade om att de kvinnor som satsar på att bli chefer är tillräckligt kompetenta för att kunna bli det utan positiv särbehandling i form av kvotering. Det är en enkel fråga om kvinnosyn. Ser man ner på kvinnor och anser att de är svaga offer för strukturer så förespråkar man säkert positiv särbehandling. Vi i SD-Kvinnor däremot ser det som ett hån att kvinnor ska ges positiv särbehandling. Det ger en signal till hela samhället om att kvinnor inte kan själva, och förstärker istället för att försvaga de patriarkala strukturer som så länge motarbetats. Vi vet att kvinnor är minst lika kompetenta som män och allt vi behöver göra för att få fler kvinnor i chefspositioner är att stödja kvinnor i deras tro på sig själva. Då kommer de att ta sig dit av egen kraft.

Många menar ju att kvotering av män till vissa yrken har pågått så länge man kan minnas?
–Det har jag aldrig hört. Om du inte menar att vi haft en patriarkal struktur som med automatik premierat män framför kvinnor. För så har det ju varit. Men som det brukar sägas, två fel blir inte ett rätt. Om man tidigare diskriminerat kvinnor så blir ju inget rätt av att idag istället diskriminera män. Rätt blir det bara om all diskriminering upphör från och med nu. Och då måste vi säga nej till kvotering, eftersom detta i praktiken innebär att vissa får stå undan på grund av sådant som kön eller etnicitet.

Hur ska samhället bli jämställt om man inte fattar politiska beslut som främjar jämställdhet?
–Det är klart att vi måste fatta politiska beslut som främjar jämställdhet, något annat har det aldrig varit tal om från vår sida vilket du får det att låta som genom den fråga du ställer. Att arbeta politiskt för bland annat ett jämställt samhälle är ju det som är själva syftet med vårt arbete i SD-Kvinnor. Vi vill arbeta för politiska beslut som främjar en sann jämställdhet. Sen väljer vi inte alltid att gå samma väg som alla andra partier för att uppnå jämställdhet, men det måste väl ses som positivt att man kan föreslå olika vägar för att uppnå samma mål.

Jag försöker att få svar på vilka eventuella politiska åtgärder som Sverigedemokraterna kan tänkas föreslå för en ökad jämställdhet men Therese vill inte spekulera i det.

Kvinnor och män arbetar lika mycket om man slår ihop obetalt och betalt arbete. Men kvinnor gör ju mycket mer arbete hemma obetalt. Att mannen jobbar lika mycket är ju en liten tröst för kvinnor som sliter ut sig med tvätt, barn, matlagning och städning. Är inte det ett problem?
– Vilken lustig fråga. Klart att det är en liten tröst för kvinnor som sliter ut sig i hemmet att mannen jobbar lika mycket. Men vänd på det. För männen som sliter ut sig på jobbet är det säkert en lika klen tröst att kvinnan jobbar lika mycket. Problemet är att någon alls ska behöva slita ut sig. Det är det stora problemet.

Och därmed hamnar vi i detta med att få ihop livspusslet. Där krävs en mångfald med alternativ för att det ska gå att lösa familjens situation på allra bästa sätt. Dessutom måste det vara upp till varje individ att ta ansvar för sin egen livssituation. Den man som vill förvärvsarbeta mindre för att istället sköta barn och hushåll i högre utsträckning får ta upp det med sin fru/sambo och diskutera sig fram till en lösning som passar båda. På samma sätt får den kvinna som vill lägga mindre tid på barn och hushåll och mer på förvärvsarbete ta upp det med sin man/sambo och diskutera sig fram till en lösning som passar båda.

I de fall det inte går att finna en lösning får det vara upp till de berörda att avgöra om de ska fortsätta leva ihop och vara missnöjda med situationen, eller om de istället bör separera. Detta är val som vuxna och ansvarstagande människor bör kunna göra utan att staten ska lägga sig i. Är man missnöjd så måste man kunna säga ifrån.

”Övergrepp mot barns identitet” säger Hanna Wigh, ledamot i SD-kvinnor, om genuspedagogik. Övergrepp är ganska extremt uttryckt?
–Det tycker jag inte. Det extrema ligger i att bedriva en pedagogik som syftar till att ta bort barnens rätt till en trygg identitetsutveckling. När ord så som han och hon ersätts med hen, när barn uppmuntras att bete sig tvärt emot det typiskt kvinnliga och manliga istället för att möta acceptans för de individer de är, så är vi ute på farliga vägar. Detta är att experimentera med barnens identitets-utveckling, det är att sätta den normala socialiseringsprocessen ur spel, och vad som kan komma att bli följderna har vi ännu inte sett. Övergrepp anser jag är en passande beskrivning på en extrem form av pedagogik.

Ni vill både begränsa effekterna av könsrollerna och samtidigt behålla dem. Hur ska könsrollerna förändras tycker ni?
–Vi vill se en ökad acceptans för individuella olikheter, att ingen ska behöva känna sig intvingad i en stereotyp könsroll. Men för att åstadkomma det måste förändringen komma från de berörda individerna, inte som en doktrin uppifrån. Vi som är vuxna måste reflektera över hur vi bemöter varandra och våra barn, undvika att fördöma andra människor för att de avviker något från det som förväntas. Men vi ska inte tvinga fram förändrade könsroller genom att vända på dem, eller genom att försöka ta bort dem helt och hållet. Det ökar inte acceptansen för olikheter utan ersätter en begränsande stereotyp med en annan.

SD-Kvinnor föreläste i Partille

2011/10/10 21:29

Lördagen den 8 oktober höll SD Partille öppet hus, och gästades då av Hanna Wigh och Therese Borg som föreläste om SD-Kvinnors politik. Det var ett mycket trevligt och välordnat evenemang som lockade 45 åhörare. Föreläsningarna kan ses på YouTube här (Therese) och här (Hanna), och en del foton från dagen kan ses nedan.