Abort och abortlagstiftning

Detta svar har vi nu skrivit ett bemötande till, och skickat till SN. I avvaktan på publicering kan bemötandet läsas nedan.

SD-Kvinnor värnar kvinnors frihet.

Ann-Sofie Soleby-Eriksson, ordförande för S-kvinnor Sörmland, hävdar den 5 juli i SN att vi i SD-Kvinnor är förtryckande mot vårt eget kön, att vi vill begränsa aborträtten och att vi lägger allt ansvar för att hindra oönskad graviditet på kvinnan. Föga förvånande, då dessa uttjatade argument alltid lyfts fram när ett försök görs att ha en nyanserad debatt om de etiska aspekterna av abort.

Först och främst kan det inte kallas kvinnoförtryck att påminna människor om att det med varje rättighet följer en skyldighet. Snarare vittnar denna påminnelse om vår tro på människors förmåga att fatta egna kloka beslut. Balansgången mellan rättighet och skyldighet är en förutsättning för den frihet som vi värnar, och därför behövs också de moraliska förtecken som Soleby-Eriksson ondgör sig över. Ett samhälle utan moral, utan känsla för rätt och fel, är inte förenligt med den högt skattade friheten, då moralen är den inre kompass som gör att vi kan balansera mellan rättigheterna och skyldigheterna utan att göra övertramp som skadar oss själva eller andra människor.

För oss i SD-Kvinnor har det vidare aldrig varit tal om att ifrågasätta rätten till abort, det är tvärtom en rätt vi ser som självklar. Frågan är bara i vilken vecka abort ska få utföras. I både Norge och Danmark är gränsen för fri abort satt till vecka 12. Varför ska det då vara omöjligt att ha samma gräns även i Sverige? Och varför är det så upprörande att vi motsätter oss att livsdugliga foster aborteras? Ser inte Soleby-Eriksson något som helst fel i att skrikande barn får ligga och självdö efter sen abort?

Vidare lägger vi inte allt ansvar på kvinnan. Tvärtom anser vi att det borde vara självklart att mannen tar sin del av ansvaret. Detta har vi också visat under politikerveckan i Almedalen, där vi som en del av en större kampanj som berört ett flertal förebyggande åtgärder, bland annat har delat ut kondomer för att påminna om männens ansvar.

Dock ser vi det som precis lika självklart att den kvinna som har rätt till och därmed ansvar för sin egen kropp ser till att skydda sig mot oönskad graviditet. Det är i normalfallet ett fritt val om man ska ha oskyddat samlag eller inte, och den man som inte tar sitt ansvar kan och bör lastas för det, men han kan inte lastas för att kvinnan väljer att vara lika oansvarig som han. Det får kvinnan själv stå för.

Avslutningsvis är det anmärkningsvärt att Soleby-Eriksson påpekar att jämställdheten i Sverige går bakåt, och trots detta förespråkar en politik som förvärrar tillbakagången. Hur ofta hör vi Socialdemokraterna motsätta sig det eskalerande kvinnoförtryck som sker av kulturella och religiösa skäl, och som främst drabbar invandrarkvinnor men till en del också svenska kvinnor?

Det påstådda värnandet av jämställdhet uttrycks i form av innehållslösa fraser, men omsätts inte i handling. För Socialdemokraterna är jämställdhet främst en fråga om löner och chefspositioner för svenska kvinnor, men invandrarkvinnornas frihet och det kulturellt betingade förtrycket, våldet och sexualiserade våldet som drabbar alltför många kvinnor bryr de sig tydligen föga om.

Kanske är detta ett symptom av att ondgöra sig över moraliska förtecken. Tydligen finns inte moral nog till att göra något åt de största problemen och till att hjälpa de kvinnor som är mest utsatta.

För SD-Kvinnors styrelse

Therese Borg

UPPDATERING

Det visade sig att vi denna gång bara hade 2000 tecken till vårt förfogande om vi ska bli publicerade, så vårt bemötande har nu kortats ned väsentligt. Den nya och kortare versionen följer nedan.

Aborträtten är självklar.

Ann-Sofie Soleby-Eriksson (S-kvinnor) hävdar i SN den 5 juli att vi i SD-Kvinnor förtrycker kvinnor, att vi inte värnar aborträtten och att vi ålägger kvinnan allt ansvar för att hindra oönskad graviditet.

Att påpeka att det med varje rättighet följer en skyldighet är inte kvinnoförtryck. En bra balans mellan rättighet och skyldighet är däremot en förutsättning för den frihet som vi värnar, och då behövs de moraliska förtecken som Soleby-Eriksson ondgör sig över. Ett samhälle utan moral, utan känsla för rätt och fel, är inte förenligt med den högt skattade friheten, eftersom moral är den inre kompass som gör att vi kan balansera mellan rättigheter och skyldigheter utan att göra felsteg som skadar oss själva eller andra människor.

Rätten till abort är självklar. Frågan är bara hur långt fram i graviditeten abort ska få utföras. I Norge och Danmark går gränsen för fri abort vid vecka 12 och samma gräns bör av etiska skäl införas i Sverige. Angående vår ambition att sänka gränsen för sen abort är det ett mysterium varför Soleby-Eriksson hellre kritiserar oss, än den lagstiftning som möjliggör att skrikande barn får ligga och självdö efter abort.

Ansvaret för att hindra oönskad graviditet är delat. Under politikerveckan i Almedalen har vi framhållit även mannens ansvar genom att dela ut kondomer. Dock ser vi det som självklart att en kvinna som har rätt att bestämma över sin egen kropp också tar ansvar för den. Att ha oskyddat samlag och därmed riskera graviditet är i normalfallet ett fritt val. Den man som väljer att inte ta ansvar bör lastas för det. Han kan dock inte lastas för att även kvinnan väljer att vara oansvarig. Det valet får kvinnan själv stå för.

Slutligen är det lustigt att Soleby-Eriksson oroar sig över att jämställdheten går bakåt. För med handen på hjärtat, vad gör S-kvinnor åt det kvinnoförtryck som sker i en kulturs/religions namn, och som är vår tids största hot mot jämställdheten i Sverige?

För SD-Kvinnors styrelse

Therese Borg

Idag finns vårt bemötande i SN.