Presentation av Louise Erixon

2011/07/26 17:46

Louise Erixon är ledamot i SD-Kvinnors valberedning, och bosatt i Gävle. Hon är förlovad, och har tillsammans med sin fästman 2 katter som bor hos fästmannen i Sölvesborg. Louise tycker om att ägna fritiden åt att umgås med sina vänner, och utöver det är hon intresserad av musik, matlagning, politik och samhällsfrågor.

Idag jobbar Louise som sekreterare åt Björn Söder, partiets gruppledare i riksdagen. Tidigare jobbade hon som kanslisekreterare på partiets rikskansli.

Medlem i partiet blev Louise 2006, och hon blev då också genast aktiv. Utöver sitt uppdrag som ledamot i SD-Kvinnors valberedning är Louise kommunfullmäktigeledamot i Gävle, landstingsfullmäktigeledamot i Gävleborg, och ledamot i SD Gävleborgs styrelse.

Som politisk hjärtefråga anger Louise barn och unga som placeras i samhällsvård, och då framförallt förbättring när det gäller kontroll och kvalitet i verksamheten.

 

Louise Erixon, ledamot i SD-Kvinnors valberedning

Presentation av Alexandra Brunell

2011/07/26 17:08

Alexandra Brunell är ledamot i SD-Kvinnors valberedning. Hon är sambo, och bosatt i Stockholm. Tillsammans med sin mamma och syster delar hon på vårdnaden av ögonstenen Sigge, som är en japansk spets. Som sina intressen anger Alexandra, utöver att umgås med familj och vänner, resor, mode, politik, inredning och att äta god mat.

För närvarande jobbar Alexandra som sekreterare åt Jimmie Åkesson och i höst kommer hon, vid sidan om sitt arbete, att studera historia och statsvetenskap på distans. Tidigare har Alexandra läst samhällsvetenskaplig linje med inriktning media och kommunikation på gymnasiet. Utöver det har hon studerat foto och massmediekunskap på högskola och universitet och har dessutom en bartenderutbildning. Tidigare yrken har varit som bartender i London, Stockholm och Visby, och som säljare i bland annat en klädbutik.

Alexandra blev medlem i partiet 2007, och blev aktiv 2010. De förtroendeuppdrag hon har utöver att sitta i SD-Kvinnors valberedning är en plats i SDU Stockholms styrelse, som hon också utsetts till sekreterare för.

De frågor som Alexandra brinner mest för inom politiken är allt som rör kriminalpolitik och jämställdhet.

Alexandra Brunell, ledamot i SD-Kvinnors valberedning

 

Presentation av Paula Bieler

2011/07/26 11:59

Paula Bieler är ledamot i SD-Kvinnors valberedning. Sedan hösten 2007 (med undantag för ett halvår  i Paris) är hon bosatt i Uppsala. Hon är sambo, och har dessutom två underbara katter. Förutom politik är hennes intressen vetenskap, etik och moral, hälsa och ekologi samt kultur i alla dess former.

I dagsläget är hon anställd som politisk sekreterare på Sverigedemokraternas riksdagskansli, och till hösten planerar Paula att försöka kombinera det med distansstudier på halvtid i nationalekonomi. Tidigare har Paula pluggat på både språkvetar-, civilingenjörs-, matematik-, och lärarprogrammet, och hon har jobbat bland annat som servitris och bartender, senast i Paris.

Medlem i Sverigedemokraterna har Paula varit sedan 2009, och hon blev då aktiv direkt. Utöver att sitta i SD-Kvinnors valberedning sitter Paula på ersättarplats i såväl kommun,- landstings- som regionfullmäktige. Hon är också nämndeman i Uppsalas skattenämnd, sitter i valberedningen för SDU-riks, är vice ordförande för SDU Uppsala, och är slutligen suppleant i SDU Bergslagens styrelse.

Som politisk hjärtefråga nämner Paula allt som rör rätten till liv och hälsa, för människor och djur, födda som ofödda.

 

Paula Bieler, ledamot i SD-Kvinnors valberedning

 

Låt oss stå upp för öppenhet och demokrati!

2011/07/23 15:07

Efter gårdagens horribla dåd i Norge, dåd som skördat så många människoliv, som skadat och chockerat så många, och som lämnat så många anhöriga i svår sorg, är vi djupt skakade. Ord finns inte för att beskriva hur djupt vårt deltagande är med alla de som drabbats.

Vi har följt allt det som skrivits i media och på olika sociala forum på internet, och kan konstatera två saker.

Det ena är att det råder stor ovisshet om vad som egentligen skett, och varför. Det är oklart om det handlar om en eller flera gärningsmän, och det är oklart vad som är motivet. Det spekuleras om såväl högerextrema som kristna som islamistiska motiv. Men ingen verkar veta säkert.

Det andra som vi kan konstatera är att dåden gett upphov till skrämmande reaktioner. Från många olika håll, såväl från privatpersoner, politiker som journalister, ser vi anklagelser mot och skuldbeläggning av vissa grupper i samhället, vi ser försök att plocka poäng för det man själv tror på medan det som man inte tror på ges skulden för vad som hänt. Vi ser rädsla, misstänksamhet, ilska och förlorad tro på mänsklighetens godhet i så många av alla de uttalanden som gjorts.

Allt detta gör en redan ohygglig händelse än värre. Spekulationer kring vem eller vilka som är skyldiga, samt kring vilket motivet är,  gagnar inte någon. Istället spelar vi förövaren/förövarna rätt i händerna genom att vi riskerar att oskyldiga människor misstänkliggörs och utses till syndabockar för något de på intet sätt är medskyldiga till. Vi har nåtts av uppgifter om att detta tyvärr också hände i Norge igår. Några helt oskyldiga individer utsattes för oerhört kränkande behandling enbart på grund av människors fördomar och ogrundade spekulationer. Oacceptabelt, och ett stort hot mot det öppna samhälle präglat av tillit, omtanke och gemenskap som nog de allra flesta av oss eftersträvar!

Det rätta är inte att gå händelserna i förväg i jakten på en grupp eller ideologi att namnge och skuldbelägga. Det rätta är att vänta tills vi har alla fakta på bordet. Det rätta är också att fördöma alla typer av terrordåd, alldeles oavsett i vilken religions eller ideologis namn de utförs. Om motivet är en högerextrem, kristen eller islamistisk agenda är alltså inte det viktiga just nu, när vi inte vet säkert. Det viktiga är att fördöma extremism i alla dess former, vare sig det handlar om islamism, kommunism, högerextremism eller någon form av kristen fanatism.

En dag som denna är det svårt att tänka framåt, att komma ifrån den nästan förlamande känslan av overklighet och börja tänka på hur vi ska kunna förebygga att något liknande någonsin mer ska kunna ske. Men vi måste försöka. Vi måste sluta misstänka och anklaga varandra, sluta göra detta till ett lågt försök att plocka politiska poäng eller skuldbelägga hela grupper för det som en eller ett fåtal individer gjort.

Istället måste vi stå enade i vårt fördömande av det som skett. Vi måste stå upp för vårt öppna och demokratiska samhället genom att i samarbete med varandra försöka hitta förebyggande åtgärder som leder till att vi återfår tryggheten, tilliten och känslan av gemenskap människor emellan. Det är endast genom demokratin och det goda samarbetet som vi kan värna det öppna samhället.

För SD-Kvinnors styrelse

Therese Borg

 

Presentation av Julia Holmelius

2011/07/18 14:23

Julia Holmelius är suppleant i SD-Kvinnors styrelse. Hon är singel och bor för närvarande i Uppsala, men är uppvuxen i Södertälje/Botkyrka. Hennes intressen är politik, lag och rätt, teknologi, resor, språk, hälsa och vård, skidåkning och släktforskning.

För närvarande studerar Julia juridik på Uppsala universitet. Tidigare har hon varit au pair i USA i 1,5 år, och hon studerat i både Frankrike och Australien.

Medlem i Sverigedemokraterna har Julia varit sedan 2010, och hon blev då genast aktiv.

Som sin hjärtefråga anger Julia tryggheten i samhället.

Julia Holmelius, suppleant i SD-Kvinnors styrelse

SD-Kvinnors aktiviteter under politikerveckan i Almedalen

2011/07/15 00:15

SD-Kvinnor satsade stort på att föra fram sin politik under politikerveckan i Almedalen. Utöver att finnas på plats i Sverigedemokraternas tält en timma varje eftermiddag höll de flera torgmöten, och först ut var Therese Borg som både på tisdag eftermiddag och onsdag förmiddag höll tal om jämställdhet och de negativa effekterna av den rådande genushysterin, efter att Hanna Wigh först gett en kortfattad presentation av kvinnoförbundet. Bland annat framförde Therese kritik mot att jämställdhetsarbetet, som borde ha lett till mindre begränsningar orsakade av stereotypa könsroller samt lika villkor för kvinnor och män, istället lett till att nya begränsningar införts och mot att det idag finns en tendens att motverka diskriminering av kvinnor genom att istället diskriminera män. (Läs mer om hur Therese resonerar kring detta i inlägget Jämställdhetsarbete som gått överstyr.)

Vid SD:s tält utanför Almedalsbiblioteket. Foto: Henrik Gustafsson

Förberedelser inför Therese Borgs tal. 5 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Michael Axelsson (SD Webb TV) är redo att börja filma. 5 juli 2011. Foto: Richard Frantzén

William Petzäll hjälper SD-Kvinnor med utdelning av flygblad i samband med Therese Borgs tal. 5 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg och Anna Wigenstorp minuterna före talet. 5 juli 2011. Foto: Richard Frantzén.

Hanna Wigh presenterar kvinnoförbundet. 5 juli 2011. Foto: Richard Frantzén.

Therese Borg talar om jämställdhet och genus. 5 juli 2011. Foto: Alexandra Brunell.

Therese Borg talar om jämställdhet och genus. 5 juli 2011. Foto Richard Frantzén.

En del av publiken till Therese Borg tal. 5 juli 2011. Foto: Richard Frantzén.

Alexandra Brunell ger Therese Borg en stor kram när talet är slut. 5 juli 2011. Foto: Richard Frantzén.

På onsdagseftermiddagen deltog Hanna Wigh och Therese Borg i ett torgmöte om kultur och jämställdhet som anordnades av Chang Frick. Under torgmötet fick de framföra sin syn på jämställdhet och på vad som är viktigast inom jämställdhetsarbetet, samt på hur jämställdhetsarbetet behöver förbättras för att omfatta alla de invandrarkvinnor som idag lever under förtryck i Sverige på grund av den kvinnosyn som råder i deras hemländer, och som alltför ofta verkar bortglömda av övriga partier samt organisationer som säger sig arbeta för jämställdhet.

Therese Borg och Hanna Wigh deltar i ett torgmöte om kultur och jämställdhet anordnat av Chang Frick. 6 juli 2011. Foto: Mikael Valtersson

Therese Borg och Hanna Wigh deltar i ett torgmöte om kultur och jämställdhet anordnat av Chang Frick. 6 juli 2011. Foto: Mikael Valtersson

Hanna Wigh, Chang Frick och Therese Borg efter ett torgmöte om kultur och jämställdhet. 6 juli 2011. Foto: Mikael Valtersson

Under torsdagens torgmöte höll Alexandra Brunell en frågestund med Therese Borg och Hanna Wigh, och fick då veta vad kvinnoförbundet har för syn på genusvetenskap, genuspedagogik, valfrihet inom barnomsorg, arbete för kvinnofrid samt svensk abortlagstiftning. Efter torgmötet förtydligade Hanna Wigh också kvinnoförbundets åsikter i en intervju med SD Webb TV. En liknande frågestund hölls under fredagens torgmöte, dock med förstärkning av Carina Herrstedt och Julia Kronlid som även de svarade på Alexandra Brunells frågor om kvinnoförbundets inställning i olika frågor.  Kondomer delades då också ut till åhörarna.

Hanna Wigh, Therese Borg och Alexandra Brunell förbereder frågestund. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Mikael Valtersson, Håkan Borg och Daniel Assai förbereder för SD-Kvinnors frågestund. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Michael Axelsson och Håkan Borg förbereder för SD-Kvinnors frågestund. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg och Hanna Wigh svarar på frågor från Alexandra Brunell om SD-Kvinnors politik. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg och Hanna Wigh svarar på frågor från Alexandra Brunell om SD-Kvinnors politik. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Alexandra Brunell, Therese Borg och Hanna Wigh efter frågestunden. 7 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

 

Frågestund med kvinnoförbundet förbereds. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg, Hanna Wigh, Julia Kronlid och Carina Herrstedt svarar på frågor från Alexandra Brunell om SD-Kvinnors politik . 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

William Petzäll hjälper SD-Kvinnor med att dela ut kondomer. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg, Hanna Wigh, Julia Kronlid och Carina Herrstedt svarar på frågor från Alexandra Brunell om SD-Kvinnors politik. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Hanna Wigh, Louise Erixon och Therese Borg efter frågestunden. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Therese Borg och Carina Herrstedt efter frågestunden. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Julia Kronlid och Louise Erixon efter frågestunden. 8 juli 2011. Foto: Henrik Gustafsson

Lördagens torgmöte ägnades åt det som av SD-Kvinnor utsetts till veckans kampanjfråga, det vill säga abortlagstiftningen. Therese Borg och Julia Kronlid pratade om vikten av att föra in etiska aspekter i diskussionen om aborter, om att arbeta för ökat användande av preventivmedel och utökat stöd till de kvinnor som känner sig mer eller mindre tvingade att göra abort mot sin vilja, samt om vikten av att sänka tidsgränserna för såväl fri abort som sen abort. De talade också om samvetsfrihet och om det felaktiga i att försöka tvinga på andra länder samma abortlagstiftning som finns i Sverige. I samband med torgmötet delades kondomer ut till åhörarna ännu en gång.

Therese Borg talar om aborter. 9 juli 2011. Foto: Anna Wigenstorp

 

Therese Borg talar om aborter. 9 juli 2011. Foto: Anna Wigenstorp

Julia Kronlid talar om aborter. 9 juli 2011. Foto: Anna Wigenstorp

Julia Kronlid talar om aborter. 9 juli 2011. Foto: Anna Wigenstorp

Kondomerna som vi delade ut som en del i vår kampanj om abortfrågan. Foto: Therese Borg

På söndagen, SD:s egen dag, höll inte SD-Kvinnor några torgmöten. Istället fanns de på plats i Almedalen i en egen bod, där de delade ut flygblad och kondomer samt svarade på frågor. Och så tittade de förstås också på uppträdandena och lyssnade på talen.

SD-Kvinnors flygblad

Hanna Wigh i SD-Kvinnors bod. 10 juli 2011.

Therese Borg i SD-Kvinnors bod. 10 juli 2011.

Kampanjmaterial i SD-Kvinnors bod. 10 juli 2011.

Hanna Wigh, Louise Erixon och Therese Borg i SD-Kvinnors bod. 10 juli 2011.

Uppträdande på SD:s egen dag i Almedalen. 10 juli 2011. Foto: Therese Borg

 

Uppträdande på SD:s egen dag i Almedalen. 10 juli 2011. Foto: Therese Borg

Gustav Kasselstrand (SDU:s ordförande) håller tal på SD:s egen dag i Almedalen. 10 juli 2011. Foto: Therese Borg

Jimmie Åkesson håller tal på SD:s egen dag i Almedalen. 10 juli 2011. Foto: Therese Borg

 

 

Fortsatt debatt om aborter

2011/07/14 13:54

För någon vecka sedan publicerades vår debattartikel om aborter i ett antal tidningar, däribland Sörmlands Nyheter (SN). Inom kort fick vi ett svar på vår debattartikel från S-Kvinnor Sörmland, som skriver så här:

Kvinnors rätt till sin egen kropp

När Sverigedemokraternas kvinnors styrelse uttalar sig i SN den 1 juli om att kvinnors aborträtt borde begränsas så visar de hur konservativa och moraliskt förtryckande de är emot sitt eget kön. SD verkar anse att det endast är kvinnans skyldighet att använda preventivmedel, männens ansvar finns inte med.

I Sverige går just nu jämställdheten bakåt. Vi måste strida för kvinnans rätt till sin egen kropp.  Det är en förutsättning för kvinnors frihet och makt över sitt eget liv.  För Socialdemokraterna är därför kvinnans rätt till abort en självklarhet. Bara kvinnan själv kan fatta detta beslut. S-kvinnor tar strid för aborträtten genom att aktivt förespråka sexualupplysning, preventivmedel samt säkra och fria aborter.  Värna flickor och kvinnors rätt och frihet och låt inte skrämsel och moraliska förtecken som Sverigedemokraterna förespråkar urholka vår frihet.

Ann-sofie Soleby-Eriksson
ordförande S-kvinnor Sörmland

Detta svar har vi nu skrivit ett bemötande till, och skickat till SN. I avvaktan på publicering kan bemötandet läsas nedan.

SD-Kvinnor värnar kvinnors frihet.

Ann-Sofie Soleby-Eriksson, ordförande för S-kvinnor Sörmland, hävdar den 5 juli i SN att vi i SD-Kvinnor är förtryckande mot vårt eget kön, att vi vill begränsa aborträtten och att vi lägger allt ansvar för att hindra oönskad graviditet på kvinnan. Föga förvånande, då dessa uttjatade argument alltid lyfts fram när ett försök görs att ha en nyanserad debatt om de etiska aspekterna av abort.

Först och främst kan det inte kallas kvinnoförtryck att påminna människor om att det med varje rättighet följer en skyldighet. Snarare vittnar denna påminnelse om vår tro på människors förmåga att fatta egna kloka beslut. Balansgången mellan rättighet och skyldighet är en förutsättning för den frihet som vi värnar, och därför behövs också de moraliska förtecken som Soleby-Eriksson ondgör sig över. Ett samhälle utan moral, utan känsla för rätt och fel, är inte förenligt med den högt skattade friheten, då moralen är den inre kompass som gör att vi kan balansera mellan rättigheterna och skyldigheterna utan att göra övertramp som skadar oss själva eller andra människor.

För oss i SD-Kvinnor har det vidare aldrig varit tal om att ifrågasätta rätten till abort, det är tvärtom en rätt vi ser som självklar. Frågan är bara i vilken vecka abort ska få utföras. I både Norge och Danmark är gränsen för fri abort satt till vecka 12. Varför ska det då vara omöjligt att ha samma gräns även i Sverige? Och varför är det så upprörande att vi motsätter oss att livsdugliga foster aborteras? Ser inte Soleby-Eriksson något som helst fel i att skrikande barn får ligga och självdö efter sen abort?

Vidare lägger vi inte allt ansvar på kvinnan. Tvärtom anser vi att det borde vara självklart att mannen tar sin del av ansvaret. Detta har vi också visat under politikerveckan i Almedalen, där vi som en del av en större kampanj som berört ett flertal förebyggande åtgärder, bland annat har delat ut kondomer för att påminna om männens ansvar.

Dock ser vi det som precis lika självklart att den kvinna som har rätt till och därmed ansvar för sin egen kropp ser till att skydda sig mot oönskad graviditet. Det är i normalfallet ett fritt val om man ska ha oskyddat samlag eller inte, och den man som inte tar sitt ansvar kan och bör lastas för det, men han kan inte lastas för att kvinnan väljer att vara lika oansvarig som han. Det får kvinnan själv stå för.

Avslutningsvis är det anmärkningsvärt att Soleby-Eriksson påpekar att jämställdheten i Sverige går bakåt, och trots detta förespråkar en politik som förvärrar tillbakagången. Hur ofta hör vi Socialdemokraterna motsätta sig det eskalerande kvinnoförtryck som sker av kulturella och religiösa skäl, och som främst drabbar invandrarkvinnor men till en del också svenska kvinnor?

Det påstådda värnandet av jämställdhet uttrycks i form av innehållslösa fraser, men omsätts inte i handling. För Socialdemokraterna är jämställdhet främst en fråga om löner och chefspositioner för svenska kvinnor, men invandrarkvinnornas frihet och det kulturellt betingade förtrycket, våldet och sexualiserade våldet som drabbar alltför många kvinnor bryr de sig tydligen föga om.

Kanske är detta ett symptom av att ondgöra sig över moraliska förtecken. Tydligen finns inte moral nog till att göra något åt de största problemen och till att hjälpa de kvinnor som är mest utsatta.

För SD-Kvinnors styrelse

Therese Borg

UPPDATERING

Det visade sig att vi denna gång bara hade 2000 tecken till vårt förfogande om vi ska bli publicerade, så vårt bemötande har nu kortats ned väsentligt. Den nya och kortare versionen följer nedan.

Aborträtten är självklar.

Ann-Sofie Soleby-Eriksson (S-kvinnor) hävdar i SN den 5 juli att vi i SD-Kvinnor förtrycker kvinnor, att vi inte värnar aborträtten och att vi ålägger kvinnan allt ansvar för att hindra oönskad graviditet.

Att påpeka att det med varje rättighet följer en skyldighet är inte kvinnoförtryck. En bra balans mellan rättighet och skyldighet är däremot en förutsättning för den frihet som vi värnar, och då behövs de moraliska förtecken som Soleby-Eriksson ondgör sig över. Ett samhälle utan moral, utan känsla för rätt och fel, är inte förenligt med den högt skattade friheten, eftersom moral är den inre kompass som gör att vi kan balansera mellan rättigheter och skyldigheter utan att göra felsteg som skadar oss själva eller andra människor.

Rätten till abort är självklar. Frågan är bara hur långt fram i graviditeten abort ska få utföras. I Norge och Danmark går gränsen för fri abort vid vecka 12 och samma gräns bör av etiska skäl införas i Sverige. Angående vår ambition att sänka gränsen för sen abort är det ett mysterium varför Soleby-Eriksson hellre kritiserar oss, än den lagstiftning som möjliggör att skrikande barn får ligga och självdö efter abort.

Ansvaret för att hindra oönskad graviditet är delat. Under politikerveckan i Almedalen har vi framhållit även mannens ansvar genom att dela ut kondomer. Dock ser vi det som självklart att en kvinna som har rätt att bestämma över sin egen kropp också tar ansvar för den. Att ha oskyddat samlag och därmed riskera graviditet är i normalfallet ett fritt val. Den man som väljer att inte ta ansvar bör lastas för det. Han kan dock inte lastas för att även kvinnan väljer att vara oansvarig. Det valet får kvinnan själv stå för.

Slutligen är det lustigt att Soleby-Eriksson oroar sig över att jämställdheten går bakåt. För med handen på hjärtat, vad gör S-kvinnor åt det kvinnoförtryck som sker i en kulturs/religions namn, och som är vår tids största hot mot jämställdheten i Sverige?

För SD-Kvinnors styrelse

Therese Borg

Idag finns vårt bemötande i SN.

Jämställdhetsarbete som gått överstyr

2011/07/13 19:56

Inför mitt livs första tal som jag höll som representant för SD-Kvinnor tisdagen den 5 juli, under Almedalsveckan, skrev jag ihop en text som utgjorde grund för det jag sedan valde att ta upp i mitt tal. Det jag sade i talet var förstås inte alls identiskt med det som stod i texten, utan texten fungerade mest som ett stöd för att samla mina tankar och formulera dessa kring det som talet handlade om: jämställdhet och genus.

Trots att texten inte alls är identisk med talet publicerar jag den här, för att ni ska få ta del av hur jag ser på det jämställdhetsarbete som enligt mig gått alldeles överstyr. Förmodligen kommer också det tal som texten resulterade i att läggas ut på SD Webb TV så småningom.

Jag vill börja med att föra tankarna till hur det var förr, när kvinnor var mer eller mindre tvingade att vara hemma och ta hand om barn och hushåll och hade obefintliga möjligheter att göra karriär. För oss som är unga eller medelålders idag är det helt främmande, vi har aldrig haft det så. Och det tack vare att det startades daghem, så att kvinnor äntligen kunde förverkliga sina egna drömmar och skaffa sig en meningsfull sysselsättning utanför hemmet. Kvinnor fick en egen inkomst att förfoga över, och blev därmed inte lika beroende av männen för att kunna försörja sig själva. Mycket mer har hänt, och alltihop har bidragit till att vi idag har ett väldigt jämställt samhälle, åtminstone jämfört med andra länder. Det är jag glad över.

Det som jag däremot inte är glad över är att det någonstans på vägen kommit att gå överstyr. Förr var kvinnan fast i hemmet, hade inga möjligheter att själv välja vad hon ville ägna sig åt. Idag har vi, tyvärr, en liknande situation. Men det är inte längre i hemmet kvinnan är fast, utan på jobbet.

Någonstans på vägen så glömde man bort valfriheten, och man glömde också bort att alla kvinnor inte är likadana och därmed inte har samma drömmar och målsättningar. För den kvinna som vill göra karriär är möjligheterna näst intill obegränsade idag. Och det är jag som sagt glad för. Men för den kvinna som under några år av sitt liv vill stanna hemma och ta hand om barnen finns så gott som inga möjligheter alls. Istället tvingas många kvinnor att lämna sina 1-åringar på förskolan för att gå till jobbet. Och detsamma gäller för många män.

Jämställdhet, som borde innebära att både kvinnor och män ges lika möjligheter att rå över sitt liv och göra sina egna val utifrån de egna livsdrömmarna, har istället kommit att innebära att man bytt ut ett tvång mot ett annat, och alltså har gjort föga för att öka vare sig kvinnors eller mäns valfrihet. Dessutom många gånger på bekostnad av de små barnens trygghet. Oavsett barnens individuella behov så finns för de allra flesta bara ett alternativ… förskola. Som fungerar bra för många barn, och som möjliggör för föräldrarna att göra karriär. Men det fungerar inte bra för alla, och därför behövs alternativ.

Något mer som är viktigt att ta upp angående jämställdhet är hur man idag resonerar kring könsroller, kring förväntningar på män och kvinnor. Man talar sig varm för att på olika sätt synliggöra de strukturer som begränsar kvinnor och män, om att bekämpa ett patriarkalt system i vilket både kvinnor och män far illa och på sätt och vis förtrycks. Men vad har man egentligen gjort? Jo, man har infört andra begränsningar, och en annan typ av förtryck.

Det sägs att kvinnan förr förtrycktes av mannen, att hon på grund av det patriarkala samhällssystemet var fast i hemmet. Det sägs också ofta att kvinnans oavlönade hemarbete nedvärderades, och fortfarande nedvärderas. Men varifrån kommer det egentliga förtrycket och nedvärderandet idag? Från männen? Jo, det händer förstås ibland. Precis som att det händer att män förtrycks av kvinnor. Men det kommer i ännu högre utsträckning från de som säger sig kämpa för kvinnans rättigheter, det vill säga från en del av feministerna och framförallt från genusvetarna.

Från feminister och genusvetare som resonerar som så, att nåde den kvinna som vill stanna hemma med barnen i några år istället för att göra karriär. Hon fördöms omedelbart, och anklagas för att vara bakåtsträvande, ja till och med för att motarbeta jämställdhet. Hon anklagas för att, utan att själv vara medveten om det, vara fast i ett patriarkalt system som helt och hållet styr hennes drömmar, önskningar och målsättningar. Och eftersom hon är så omedveten om detta skadliga system behöver hon hindras från att leva sitt liv så som hon vill, för sitt eget bästa.

Det är också från feministerna och genusvetarna som nedvärderandet av hemarbetet och vården av barnen kommer. Det är de som menar att det bara är förvärvsarbete som duger, inte någon annan.

Jag har ett tydligt exempel på detta förtryck från ett möte som jag nyligen deltog i med jämställdhetsutskottet i min egen kommun. Det talades om kommunens handlingsplan för jämställdhet, och i den har man en formulering om att pojkar och flickor ska uppmuntras till att välja andra yrken än de som pojkar och flickor oftast väljer. Jag ifrågasatte formuleringen, och undrade varför man inte ska uppmuntra alla att våga satsa på det som de känner är rätt för dem. Jag undrade varför en kille eller tjej som väljer ett ”typiskt” yrke inte ska få uppmuntran för det utan istället få känna att de valt fel? Svaret jag fick var att det inte spelar någon roll vad pojkarna och flickorna vill, de har ju fastnat i den skadliga strukturen, tänker fel och fattar därför fel beslut, och det måste man inom kommunens alla verksamheter motverka.

Alltså ska man fullständigt bortse från individens intressen och önskemål, försöka påverka individen att göra något annat än det som känns rätt. Man ska förtrycka lite smått i godhetens namn… och framförallt fullständigt omyndigförklara människor genom att inte sätta någon som helst tilltro till deras förmåga att fatta egna kloka beslut. Jag tycker att det vittnar om en skrämmande människosyn.

Eftersom man menar att de könsroller som är ett resultat av det patriarkala samhällssystemet är av ondo, för att dessa begränsar både kvinnor och män, har man alltså försökt hitta lösningar på problemet, till exempel genom att göra som jag just gav exempel på. Man har också börjat prata om och forska om genus, socialt skapat kön, för att bättre kunna utröna hur könsroller skapas och därmed lättare kunna motarbeta dessa.

Någonstans i början var tanken god. Självklart ska vi inte tvinga in människor i stereotypa könsroller. Självklart ska inte Kalle fördömas om han leker med dockor, och Lisa fördömas om hon leker med bilar. Det är viktigt att vi uppmuntrar individen att utvecklas fritt, utan pekpinnar om hur pojkar och flickor, män och kvinnor, BORDE göra och vara. Men det måste finnas en balans, och den har gått förlorad. Någonstans längs vägen medan jämställdhetsarbetet pågått har det socialt skapade könet kommit att hamna helt och hållet i fokus, medan det biologiska könet glömts bort. I princip menar man idag att det inte finns några skillnader alls mellan män och kvinnor, att alla kan bli precis likadana, om vi bara blir duktigare på att införa ett genusperspektiv inom precis varenda verksamhet. Man pekar ut det ena efter det andra som är typiskt manligt, typiskt kvinnligt, och kommer till slutsatsen att dessa typiska drag är socialt skapade, begränsande, och därmed måste de motarbetas. Det har tagit sig otaliga lustiga uttryck, i form av t ex kvotering, genusprojekt, genuspedagogik. Det har gått så pass långt att man på någon förskola till och med gjort könlöshet till norm. Han och hon pratar man inte om utan det pratas istället om hen. Det finns också förskolor där man varnar föräldrarna för vad de omedvetet kan råka föra över till sina barn när det gäller könsroller.

Vad har resultatet blivit för människor i allmänhet? Människor som, oavsett vad genusvetarna hävdar, faktiskt inte går omkring och bara är ”socialt skapade” utan som också har egenskaper kopplade till det biologiska könet? Jo, resultatet har för många blivit förvirring och dåligt samvete. Eftersom det sägs vara så FEL att uppföra sig typiskt manligt och kvinnligt, eftersom det är så skadligt för barnen att de vuxna är sig själva och känner sig trygga i det, vänder många ut och in på sig själva för att undvika att ”råka föra över något till barnen”. Att som kvinna stanna inne med barnen och baka bullar en regnig dag är inte längre ett enkelt och självklart nöje, utan något som leder till dåligt samvete. Man kan ju ha råkat ge barnen ett intryck av att det är kvinnans uppgift att stå vid spisen! Att slå sig ner som vanligt på en stol och lägga benen i kors riskerar att ge tokiga signaler även det. För det är ju (enligt genusvetarna) så typiskt kvinnligt och är dessutom ett tecken på en förtryckande struktur genom att vi kvinnor tar mindre plats när vi sitter än vad männen gör, eftersom de brer ut sig på ett helt annat sätt.

Att det biologiska könet spelar in, att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor, att det är skillnad mellan mäns och kvinnors hormoner, gör att vi även med den bästa viljan på jorden har svårt att leva upp till det könlösa idealet. Även om vi gör allt för att döva vårt dåliga samvete, om vi gör allt som står i vår makt för att inte vara typiska män och kvinnor, så kommer vi ändå inte att lyckas. Forskning visar att det redan hos spädbarn går att se skillnader mellan pojkars och flickors beteende, forskning visar att det är på grund av skillnader i hjärnan som kvinnor och män generellt har olika egenskaper. Såsom t ex att kvinnor som grupp är mer verbala, medan män som grupp har lättare för att uppfatta och tolka tredimensionella figurer. Att hormoner har inverkan på våra känslor och på vårt beteende borde knappast vara någon hemlighet det heller. Se bara hur många kvinnor det är som drabbas av pms, och i samband med det får humörsvängningar. Det är en fullt ut accepterad förklaring till dåligt humör…men hur det går ihop med den könlösa normens tro på att män och kvinnor kan vara exakt likadana är det ingen som förklarat för mig. Har män också pms utan att jag känner till det? Eller är pms något som kvinnor socialiserats till? Knappast!

Hur mycket hänsyn tar man till detta, till det biologiska könets inverkan, när det könlösa HEN blivit ett ideal? Och hur mycket erkänner man att alla skillnader mellan män och kvinnor, däribland våra olika val av yrken och fritidsintressen, inte bara kan förklaras med socialiseringsprocesser, utan att de istället kan förklaras åtminstone delvis av att vi har olika medfödda förutsättningar?

Svaren är: Inte alls! Sådan hänsyn och sådana erkännanden lyser med sin frånvaro. Och därav också de ologiska beslut som följt. Se bara på hur det ser ut när det kommer till löneskillnader mellan män och kvinnor. Att kvinnor generellt har en lägre lön än män beror på att de i högre utsträckning väljer yrken med lägre löner…ofta inom den offentliga sektorn. Istället för att göra det enda logiska, och försöka höja lönerna inom de aktuella yrkesgrupperna så väljer man att spendera miljontals kronor, som kunde ha gått till lönehöjningar, på att försöka få män att söka kvinnodominerade yrken och kvinnor att söka mansdominerade yrken. Detta trots att yrkesvalen med all säkerhet inte bara beror på socialt skapade könsroller utan till stor del också beror på medfödda egenskaper och förutsättningar. Och trots att man egentligen bara flyttar över problemen på någon annan. Om nu lönerna är för låga för kvinnorna, om kvinnorna borde ges högre lön… varför då uppmuntra männen att söka de jobb som är för dåliga för kvinnorna? Då är det ju männen som drabbas istället!!

Kort och gott så duger det inte längre att vara den man är. Utan man ska helst vara tvärtom. En kvinna som gillar hushållsarbete är ett hot mot jämställdheten, medan en kvinna som föredrar att meka med bilar höjs till skyarna för att hon bryter den ”farliga normen”. Och på samma sätt är det för männen. För att duga måste de kliva in på det som tidigare varit en typiskt kvinnlig arena, och har de inte sådana intressen så förpassas de till ”förtryckarnas” ringhörna.

På vilket sätt är allt detta frihet från förtryck? Hur kan det komma sig att jämställdhet, som borde innebära ökad individuell frihet för både kvinnor och män, istället kommit att innebära nya begränsningar och krav? Och på vilket sätt ska allt det här få våra barn och unga att växa upp till trygga individer, individer som är nöjda med vilka de är och känner att de duger? Dessa frågor vill jag gärna att ni funderar på en stund.

//Therese Borg

Presentation av Anna Wigenstorp

2011/07/13 18:18

Anna Wigenstorp är suppleant och sekreterare i SD-Kvinnors styrelse. Hon bor i Kristianstad med sin sambo, sina två söner som är 14 respektive 6 år gamla, samt två Devon Rex – katter. Utöver att umgås med familj och vänner tycker Anna om att resa, shoppa och njuta av livet. Hon är också intresserad av politik, heminredning och tavelmålning.

För närvarande jobbar Anna som sekreterare för Sverigedemokraternas partistyrelse. Dessförinnan har hon arbetat vid regionkansliet (region Skåne), som administratör för regionfullmäktige och som assistent åt Sverigedemokraternas regiongrupp på tjänstemannanivå.

Medlem i Sverigedemokraterna har Anna varit sedan 2010, och hon blev aktiv direkt. Utöver sina uppdrag för kvinnoförbundet är hon ledamot i omsorgsnämnden i Kristianstad kommun och nämndeman vid Tingsrätten Kristianstad.

Som viktigaste frågor att arbeta för anger Anna trygghet för kvinnor och sänkta abortgränser.

Anna Wigenstorp, suppleant i SD-Kvinnors styrelse

Presentation av Janita Kirchberg

2011/07/02 14:36

Janita Kirchberg är ledamot i SD-Kvinnors styrelse. Hon bor i Karlskrona med sin man och deras 5 år gamla son, och till familjen räknas även en burmakatt. Utöver familjen är politik, resor och geocaching hennes fritidsintressen, och hon beskriver sig själv som en livsnjutare.

För närvarande jobbar Janita som löneadministratör och ekonomiassistent för SD Riks. Tidigare har hon arbetat med i stort sett allt inom restaurang, samt varit egen företagare. Bland annat har hon haft ett bevakningsföretag.

Medlem i Sverigedemokraterna har Janita varit sedan hösten 2010, och hon blev aktiv efter bara några veckor. Hon sitter idag i valberedningen för SD Karlskrona/Ronneby

Som sina hjärtefrågor anger Janita ett kvoteringsfritt samhälle, frihet från genusnojan, sänkta tidsgränser för abort, och rätt till vårdnadsbidrag.

Janita Kirchberg, ledamot i SD-Kvinnors styrelse