Äktenskapliga myter

I tider då en mer eller mindre radikalt färgad feminism breder ut sig och tränger in i och påverkar stora delar av samhällslivet är nu det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna allvarligt ifrågasatt. Starka krafter gör sitt yttersta för att förvränga och underminera denna för ett stabilt, livskraftigt och harmoniskt samhälle så viktiga institution.

De ”borgerliga” har så gott som helt gett upp eller gjort avkall på det genuint borgerliga i värdefrågor och är därmed också ett lätt offer för den kulturradikala anstormningen inspirerad och ledd av en högljudd och självsäker kader av genusvetare och allsköns demagoger utexaminerade från något av landets allt fler genuscertifierade universitet och högskolor.

Den amerikanske sociologiprofessorn David Popenoe skrev för några år sedan en intressant liten betraktelse över ett antal myter vilka länge florerat i den amerikanska debatten. Perspektivet är amerikanskt men i mångt och mycket relevant även för svenska förhållanden.
Artikeln är snarast att betrakta som ett debattinlägg än en vetenskaplig helhetsbild av forskningen på området men för den intresserade finns källhänvisningar angivna i orginalartikeln: ”The Top Ten Myths of Marriage”. Lätt att hitta på olika håll via Google.

1.  Män gynnas oproportionerligt av äktenskapet.

Tvärtemot vad tidigare och uppmärksammade rapporter säger drar både män och kvinnor nytta av äktenskapet om än på olika sätt. Både män och kvinnor lever längre och har ett lyckligare och hälsosammare liv men drar också materiell nytta av förbundet.

2.  Att få barn för det äkta paret närmare varandra och ökar den äktenskapliga lyckan.

Många studier visar att ankomsten av det första barnet medför en ökad äktenskaplig stress och driver föräldrarna längre ifrån varandra. Men, gifta par med barn har en något lägre skilsmässofrekvens än gifta par utan barn.

3. Nyckeln till ett långt och framgångsrikt äktenskap är tur och kärlek av det romantiska slaget.

Snarare än tur och kärlek är den vanligaste förklaringen gifta par ger till ett framgångsrikt äktenskap engagemang, förpliktelse, trohet, hårt arbete och kamratskap. Den lite svåröversatta engelska termen commitment är ett vanligt förekommande svar.

4. Ju mer välutbildad en kvinna är dess mindre är chansen att hon kommer att gifta sig.

Detta stämde förr i tiden men idag är förhållandet det motsatta.

5. Par som sambor innan äktenskapet har möjlighet att se hur väl “matchade” de är och kommer

därför att ha ett längre och lyckligare äktenskap.
Många studier visar på det motsatta förhållandet! Ett undantag är par som redan bestämt sig för giftermål.

6. Vi kan inte förväntas stanna i ett livslångt äktenskap då vår livslängd ökat så markant.

Den genomsnittliga livslängden har i huvudsak sin förklaring i en kraftigt sjunkande barnadödlighet och man får därför gå tillbaka väldigt långt i tiden för att detta argument skulle vara relevant. Vi gifter oss också betydligt senare nuförtiden. Hälften av alla äktenskap upplöses innan sju år förflutit.

7. Att gifta sig innebär att kvinnan utsätter sig för en större risk för våld i hemmet.

Ogifta kvinnor och speciellt kvinnor som lever i ett sambo- eller särboförhållande löper en avsevärt större risk att utsättas för våld än gifta kvinnor. Några av de förklaringar som ges till detta fenomen är att kvinnor i allmänhet undviker att gifta sig med våldsbenägna män samt att de i högre grad skiljer sig från sådana män. Gifta män har även starka sociala och ekonomiska incitament att undvika övergrepp på sina fruar.

8. Gifta par har mindre sex och ett mindre tillfredställande sexliv.

En omfattande nationell amerikansk undersökning visar på att gifta par har mer och bättre sex än ogifta par! Inte nog med att de har sex mer frekvent, gifta par njuter även mer både fysiskt och känslomässigt.

9. Ett samboförhållande är precis som ett äktenskap, det är bara pappret som “saknas”.

Sammantaget så uppvisar gifta par ett större välbefinnande ur ett hälso-, känslomässigt och materiellt perspektiv än sambopar. Sambopar uppvisar större likheter med singlar i dessa hänseenden vilket delvis förklaras av att de inte är lika motiverade och mer inriktade mot den egna “autonomin” och mindre mot partnerns välbefinnande.

10. Den höga skilsmässofrekvensen “rensar” bland olyckliga äktenskap och idag har vi fler lyckliga äktenskap än förr i tiden då man härdade ut oavsett hur illa det fungerade.
Ett flertal större undersökningar visar på att den allmänna nivån på lycka och välbefinnande inte har ökat och förmodligen minskat en aning. En del studier visar på en betydande ökning av arbetsrelaterad stress, fler äktenskapliga konflikter och mindre samvaro inom den äktenskapliga tillvaron.

Avslutningsvis några korta kommentarer kring en artikel som förstås ger upphov till en mängd följdfrågor och kan ifrågasättas på några punkter men säkert lämpar sig väl som diskussionsunderlag i vissa sammanhang.
Beträffande punkt 2 inser man lätt att det finns goda skäl för staten, det vill säga den offentliga sektorn men även det civila samhället att stödja nyblivna föräldrar där det finns ett behov.
I samband med den sista punkten kan man konstatera att det genomsnittliga äktenskapet idag enligt SCB håller ca 12 år i Sverige, en hög siffra internationellt sett, motsvarande siffra för år 1955 var 38 år!